Niels Träning 20 juni och dagen efter.

Måndagens träning var inget speciellt att hänga i julgranen. Jag kände en så stor besvikelse efteråt, var inte nöjd med något under träningen. Jag kommer därför inte gå in på så mycket mer i detalj än nämna mer än ovanstående. Ju mer jag tänker på träningen ju mer upprörd blir jag. Det är nu jag verkligen inser vilken svacka vi två är i, jag trodde det bara berodde på negativ miljö på förra stället, men oturen verkar förfölja oss. Det är säkert fåfrestande med nytt stall, rutiner, miljö, hästar, sova ute på nätterna(skett mycket få gånger under min ögo) och att det ibland går nerför. Mes-Anna kände mig så svag och dålig efter träningen att jag bröt ihop i gråt bakom stallet med armarna runt Trús hals ♥
 
Jag ska ge Niels en sista, tredje chans. Då ska jag göra på Mitt sätt och vara ärlig med vad jag tillåter att utöva med Trú och på hennes rygg, samt vilka förväntningar jag har. Jag ska trots att han inte vill, rida fram en stund innan i alla gångarter, jag vill att Trú ska få skrittas fram på långa tyglar minst 10 minuter för att bli varm i musklerna innan jag ställer krav.
 
Efter min otroliga dipp i förrgår bestämde jag mig för att köra mitt race igår. Som väntat fick jag ut ett mycket bättre resultat. Med "mitt" sätt att rida blir hon ändå bärig, söker sig neråt och arbetar i form. Inga konstiga finesser, bara mjuk snäll ridning(Niels tycker jag är fööööör snäll...) Jag red som jag alltid brukar, och det blev helt som jag förväntade mig - fast mycket bättre!
 
Jag hade en lång dag i stallet med pysel, fix och mys. Trú går nu ute dygnet runt, och det märks på henne. Tog in henne i boxen en timma innan jag tänkt rida, istället för att äta hö ställde hon sig och somnade. Ögonlocken var tunga, läppen och huvudet hängde och bakbenet vilande.
 
På slutet av dagen fick Trú släppas ihop med de andra stona, Blastjárna och Drifa. Ska erkänna att jag var lite nervös innan, det finns ju alltid en risk med att släppa ihop nya hästar. Men, lite jagande och vallning från alla håll, lite tjut och sedan var de nöjda. Det var mest Drifa och Blå som skulle visa sig kaxiga mot varandra. Så himla skönt. Peppar peppar ska vi bara se hur natten går... (som gick jättebra!)
 
 
 Igår fick jag äntligen mina drömtyglar i ägo - Top Reiters T2 Competition Reins! Lone hade dessa (såklart) när jag provred Trú och jag blev kär på direkten(i tyglarna). Har dock dröjt innan jag skaffat dem och nu fick jag de i födelsedagspresent! (Fick egentligen ett par Biothane tyglar men bytte) Det är sådan falsk materiell lycka när man äntligen har något i handen som man så länge velat ha. Älskar greppet, tjockleken, känslan och att de är så "sladdriga". Jag körde förbi Hästomera som öppnade butiken för mig så jag snabbt kunde få hem tyglarna, service!!!
 
 
Dagen till ära var vi verkligen matchade, i islands färger (planerat). Så snyggt faktiskt - men måste medge att det kanske var liiiiite to much!
 
(Ser att min sadel är i akut behov av lite puts...)
 
 
 
 
Motgång, Ridning, Träning, Utrustning, Vardag | | Kommentera |

Träningsbilder för Annika.

Jag fick några bilder skickade(alltid uppskattat!) till mig i förra veckan från ett träningspass för Annika i april. Inget bättre pass, som nyns på bilderna. Trú hade brunst och var sne och tvär. Hon blir tjurig under brunst och svår att rida. Stel och dåliga gångarter. Dessutom blåste det storm och var svinkallt, hinder framme som störde och många ryttare på liten ridbana. Då presterar jag inte lika bra som jag borde... Dessutom var det sista träningen, några dagar innan tävlingsdebut - så förväntningarna var för höga!
 
Men kul att ha fina bilder, detta är nog den enda träningen för Annika som vi haft fotograf. 
 
Fotograf & Redigering: Sabina Banck. (Tusen tack!!!)
 
 
 
 
 
 
Bilder, Ridning, Träning | | 2 kommentarer |

Hoppning för islandshästar.

Saker jag ser fram emot med flytten till sensommaren, är inte bara att få en ny fräsh start, dela stall med vänner som jag just nu har bäst kontakt med och trivs underbart med och allt vad det innebär etc. 
 
Jag ser oerhört mycket fram emot ett ridhus, så att jag "obehindrat" kan träna som jag vill. Paddocken där jag står idag är för tjockt underlag för Trú, och ganska liten i mått. Vi får inte ut mycket ridning där, så jag rider där jättesällan, nu använder jag mig främst av naturens vägar. 
 
I ridhuset är det tunnare underlag, det kommer gynna oss jättemycket! Även att kunna rida i ur och skur. 
 
Men det jag ser mest fram emot är att jag nu igen kan löshoppa, hoppa, och använda bommar på ett helt annat sätt! Har ju mest erfarenhet av hoppningen. Jag är (snart) 22 år, har 15 års erfarenhet av häst, varav snart "endast" 2 år på islandshäst. Jag älskar att bygga upp lite hinder, bommar och jag märker att Trú älskar det, det gnistrar till i henne. Det gynnar även hennes galopp, hoppning är jättebra för ryggen då de sträcker ut och "böjer" den i bågen över hindret. Trú är passaktig i de flesta gångarter pga att hon inte höjer ryggen, och då blir lateral. Detta kan man arbeta med i hoppningen, om hästen också är rak - flack som vi säger i hoppningen, så kommer hästen komma illa på hindret och eventuellt riva, alltså måste hon komma upp med ryggen för att kunna hoppa. Det gynnar hennes galopp, men även de andra gångarterna, galoppen gynnar tölten, hon sätter under benen bättre. Det är även bra för taxeringen, det vill säga kunna bedömma avstånd och för hästen ta en uppgift i egna händer. Hästen ska lösa problemet på egen hand. Även hålla bättre koll på alla fyra ben, det är en svår uppgift för våra gångartshästar ibland.
 
Trús rekord är löshopp räcke upplagt på 1 meter. Mitt rekord uppsuttet är oxer på 1,20 meter!
 
Jag ser jättemycket fram emot att löshoppa igen. Det var några månader sedan sist. 
 
 
 (Håll över klippet och tryck så ser du en liten hoppfilm!) 
 
Jag och Polett(storhäst) på hopptävling. Inte bästa ögonblicksbilden, hehe. 
 
 
 
 
Bilder, Ridövningar, Tankar, Träning, Videos | | Kommentera |
Upp