Årsskifte.

Såhär vid sista dagen på 2017 kan jag inte bli annat än lite sentimental. När man ser andras årsresumeer över sitt 2017 börjar jag blicka tillbaka på mitt år. Även om 2017 de senaste månaderna känts mörka och tråkiga. Inte mycket utveckling som skett på hästfronten (utan snarare tvärt om) så har jag idag tänkt att året faktiskt bjudit på fina ljuspunkter. 
 
2017 har varit mitt "karriär-år". Jag har tagit enorma kliv och fått erfarenheter inom mitt kommande yrke. Jag har verkligen bara haft medgångar och trippat fram med lätta steg i utbildningen, på min praktik och i min framtida karriär. Tyvärr har hästeriet då hamnat i skymundan, helt naturligt. 
 
Mitt hästintresse är mycket styrt av andra hästintresserade personer i min omgivning, och detta år har jag verkligen saknat Wigens. Den fina gemenskapen vi hade på Wigens Gård i Lomma. Att ha häst blev inte svårt med det fantastiska stöd man fick där, jag längtade ut till stallet och kunde spendera flera timmar där. En plats för att ladda batterier, umgås med vänner och njuta av hästar. Tyvärr var det icke-hästintresserade som ägde gården, och vår stora, fina familj, på den lilla anläggningen var tvungna att splittra på oss, då gårdsägarna nu gjort om ridhuset till magasin och stallet blir snart kontorshotell och lägenheter. Suck. Mitt hästintresse har inte varit sig likt sedan februari 2016 då vi fick ta vårt pick och pack och splittra på oss... 
 
Idag, har mitt intresse tyvärr svaltat. Jag älskar hästar, och kan inte tänka mig att någon gång lämna hästintresset. Men jag börjar tveka på om hästägare för mig, just nu, är mer jobb än glädje. Ifall det är värt all möda och pengar som jag idag lägger ner på det. Det finns mer och annat i livet jag vill uppleva, saker som jag upplever att jag får "offra" för att kunna ha egen häst. Jag går alltid in i en motivationsdipp så här års, när det är mörkt, lerigt och blött. Men såhär låg motivation har jag aldrig tidigare upplevt. Jag drar mig för att åka ut till stallet. En ritt känns mer jobb än nytta. Jag bara går som en arbetsmaskin i stallet. Det känns fruktansvärt, så här har jag aldrig känt tidigare, och det skrämmer mig. Det jag ALLTID levt för. Det mitt blod pumpar för. Det jag får enorma adrenalinkickar för. Jag har tappat det. Jag känner inget... 
 
En annan orsak kan vara att jag alltid är ensam i stallet, vi är så få hästägare i stallet, att vi aldrig är där samtidigt. Jag är en, normalt, väldigt pratglad person av mig. Jag måste få bolla tankar med någon. Men nu är det tyst, och jag har tappat det sociala umgänget i stallet. Inga stallfikor, fixadagar eller annat som skapar gemenskap. Alla är där bara för att "beta av" stallsysslorna. Att jag blev sparkad rejält av Trús hagkompis är nog en stor bidragande faktor. Varje gång jag kliver in i hagen, är jag rädd för att det ska hända ännu en gång. I mitt 16 åriga häst-liv har jag ALDRIG känt mig rädd. Det är jag idag. Rädd för det jag älskar mest. Det blir en så stor process att ta sig in i hagen för att hämta min häst, jag går med skakiga ben, pulsen på högvarv, svettas av rädsla trots kalla vindar och ösregn. Varje insläpp. Varje utsläpp. Rädd.  
 
I 2018 ska jag ta ett beslut över hur jag vill fortsätta mitt hästeri. Tårarna faller när jag skriver detta, och jag har nog aldrig varit såhär personlig i detta forum, men jag har insett att det är inte hållbart så som jag har det idag. Hästen ska inte vara en börda utan en gnista. Jag vill dela med mig då jag hoppas att fler är i samma sits som jag. På Instagram och bloggar ser det ut som allt är himmelriket på rosa moln med att ha häst. Men så är det inte. Jag har inte vågat dela med mig av det jag känt de senaste månaderna, för det känns som att bryta mot normerna. Men, allt är inte en dans på rosor. Trú är i sitt livs bästa form, och ändå tvivlar jag. För ett år sedan sa jag att Trú skulle stanna hos mig för evigt. Men idag är jag osäker. Ibland önskar jag att jag inte köpt häst, för då hade jag inte fått känslor. Känslor är ett helvete när man väl är fast. Det är fruktansvärt och jag fattar inte att jag ens överväger alternativ mot att ha kvar henne. Hon är min bästa vän, och jag vill inte göra mig av med henne. Men allt har ett pris. Hur man än gör är det något man får offra.Vänner, peppa mig nu. Vilka alternativ finns? Det måste finnas fler än jag som varit i denna sits, hur gick ni vidare? Hjälp mig! 
 
Alternativen jag idag har är: 
- Låna ut henne på avel, och då får en paus på ca 1,5 år. 
- Skaffa medryttare (då jag i tre år haft henne helt för mig själv. Varje dag i tre år har jag varit i stallet, förutom några få tillfällen jag varit iväg, men de är så få att jag kan räkna dem på en hand.)
- Låna ut på foder (men det har jag mycket svårt att tänka mig...) 
- Sälja henne... 
- Ha det som idag, men ändra rutiner - flytta henne, ändra tankarna, rutinerna etc. 
 
MEN, trots dessa senaste månadernas tankar har 2017 bjudit på många ljusglimtar. 
- Flytt tillbaka till Lomma, så att jag minskat min restid till och från stallet. 
- Det gav möjligheten att rida på stranden igen. 
- Vi har hittat den rena tölten. 
- Ryggen är rak. 
- Vi har aldrig varit såhär bra ridmässigt och samspelt som tidigare. 
- Lagt alla bett i soptunnan, 100% hackamore/bettlöst, på Trús egen begäran. 
- Hittat högergaloppen 
- Insett att fri tillgång är det mest sunda för Trú, som med det nu är superfin i hull! 
- OSV. 
 
Långt, och personligt. Men jag vill inte titta in här och lådsas som att allt är perfekt. För det är det aldrig med häst. Jag hoppas att 2018 ger mycket ljus, i dubbel bemärkelse. Ljusa dagar, mer grönska, blommande växter och blommande intresse. Tack för att ni läst mina ord. 
 
 
 
Tankar | | En kommentar |

Utvärdering v. 41.

Måndag: Superfin redan från början. Man bara "wow vad har hänt?!". Aningen seg och energilös men lade mycket tid på att skritta igenom henne, ca 30 minuter. Mycket lösgörande men hon var tidigt lösgjord och sökte sig mot en form så kunde äntligen första gången på länge ta snäppet vidare i ridningen. En del flyttningar, böjda spår, fokuserade på min egna inverkan, "lekte" med de olika placeringarna av formerna, elastisk och lyhörd för skänkeln. Kände mig full av eufori så lyhörd och mjuk hon var. Mycket tempoväxlingar i skritt för att behålla hennes energi. Var noga med att behålla samma energi och form in i traven då hon lätt kan "dö av" och tappa allt in i traven. Tolkade min signal fel och tvärnitade. Provade på nytt och gick bra. Bra energi i traven(vänster varv), aningen stressat men efter något varv med volt vid varje kortsida började hon arbeta istället för springa. Fortsatte ca 3 varv med volt i varje kortsida. Skritt, noga med samma skrittkänsla som tidigare. Provade höger varv trav. Aningen korta steg bak och kändes trött i bakkärran efter något varv. Rädd att jag önskade/bad henne om för mycket trav idag, började bli trött efter all korrekt skritt(är väl jobbigt för en häst att gå i en form/skritt den inte är van vid). Avslutade när jag kände hon började tappa energi. Skrittade lite till, längre tyglar för att stretcha loss henne i halsen på mindre volt vartannan höger och vänster varv på liten volt. Jättelyhörd för skänkeln!
Tankar om varför det gick så bra: - För att vi äntligen börjar rida som ETT, mycket fokus på min sits och samspel, - Bytt bett till sötmalm från Hööks, förändring ger skillnad?, - För jag hade utan nosgrimma, - För hon jobbade på bra/korrekt med pessoasystemet igår, - Eller bara för hon hade en bra dag?. 
Supernöjd med passet! Euforisk med skritten och lite gnagande känsla i magen över att hon blev så trött i traven i bakkärran. Red med sadel, spö, sötmalmbett Hööks, träns utan nosgrimma. 
Stretchade framben, rygg/svans och bakben efter ridning. 
 
Tisdag: Travarbete över 4 bommar. Började inte så jättebra då dörren till ridhuset slog igen när Trú gick igenom. Hennes tygel fastnade i dörrhandtaget och det blev ett ryck i munnen på henne 😢 Började att skritta fram och lade inte så mycket fokus på det jag brukar i början av ett pass. Nu var det mer fokus på energin, framme för skänkel och kunna ta tillbaka henne. Skrittade över bommarna. Började trava fram på spåret och in på volter. Sedan mot travbommarna. Hade perfekt avstånd från början, så hon inledde med helt perfekta travsteg, kände hur hon lyfte på benen och kom upp med ryggen! Ca 90 cm avstånd för C-D ponny (dvs islandshäst i Trullans storlek). Två gånger i varv varv med skrittpaus mellan varven. Första gången i höger varv blev hon osäker, föll in i alla bommar så fick hoppa av och rätta till avstånden. Sedan gick hon på super igen. 
Ska absolut använda trabommar oftare, ingen nackdel bara fördelar. 
Mina tips:
• 90 cm avstånd bom - bom för Islandshäst. 
• Börja med att skritta över. Även fast avstånden är fel så får hästen känna på bommarna i en långsammare gångart. 
• Sitt inte i traven, det kan man göra när hästen fått upp balansen. Rid lätt med rörelserna eller stå i lätt sits. 
• Låt inte hästen skynda in i bommarna, då kommer den med största sannolikhet snubbla. 
• Placera bommarna i mitten av manegen, men lite mer åt ena långsidan. Trú har svårt att behålla gångarten i snäva svängar, så bättre att det blir ett större svängrum åt något håll än snävt åt båda.
• Ha alltid jämt antalet bommar så får alla ben lyftas lika många gånger. Är där bara 3 bommar får ena benparet lyfta mer/oftare och det skapar i längden en starkare/svagare sida = oliksidhet. 
 
Ca 50 min. Supernöjd. Guldstjärna idag igen. Red sent vid 20.30-över 21.
Tankar: Börjat bli lite rinnig i magen, aldrig hänt innan. Brukar inte reagera på byte till hösilage men gör nu. Avvakta om bakteriefloran hittar balans igen. Inte bra efter helgen så ska jag köpa "mag-medicin" på Apoteket. Rädd att hon ska tappa vätska så gav henne varmt vatten med melass efter. 
 
Onsdag: Promenad längst Hardebergaspåret och tillbaka. Gick bra, aningen långsam(trött). MYCKET trafik, och tung trafik med bussar och större/längre lastbilar. Trots att hon är "trafiksäker" så är man aldrig 100% säker i trafiken. Tyckte många lastbilschaufförer visade låg respekt. Kände mig lite otrygg i vissa situationer. Försöka undvika promenader åt det hållet på vardagar. Ca 45 minuter, skrittpromenad. Duktig. Fick Krafft's mash med varmt vatten för extra vätska. 
Tankar: Håller på att falla ur igen(!!). Fler där ute med svårfödda islandshästar?! Trú pendlar lätt och ofta i vikt. Man ser revbenen på henne i rörelse, och känns som en tvättbräda.  Usch, vill inte ha det så. Har nog gått med för låg grovfodergiva "för länge" efter invänjning från hö till hösilage(6 kg), går från idag på full hösilagegiva enligt uträknad analys, dvs 8 kg / dag för Trullan. Hoppas det ger resultat annars köpa Alfa Omega/Lusern att tillskottsfodra med.
Någon som har tips på kraftfoder för att få upp hull/underhudsfettet?
 
Torsdag: Välförtjänt VILA. 
Clinic & Eldir's medlemsmöte Brösarpsgården. 
Först berättade Magnús om sitt sätt att utbilda och rida hästarna. Ganska mycket repetition från töltkursen 2 v sedan. Men en del nytt då han snackade en del om en hästs prestation, mäta puls, maxa sin häst, rida mycket i natur(han sa att 5 av 7 pass i veckan rider han i skogen, endast två på ovalbana eller ridhus.) Han tränar på allt han behöver till VM prestation i skogen och tränar på allt han kan göra på banan i skogen. Det tänket tycker jag om! När han är på banan tänker han på skogen(för han längtar dit) och när han är i skogen tänker han på banan(för att tänka momenten som ska göras på banan fast i skogen). Han visade hur man uttnyttjar skogen och naturens topografi, uppför och nerför, skänkelvikning i backen, rygga uppför backe etc. Han påstår att man skapar så bra ledarskap i naturen så en svårlastad häst blir lättlastad........ Det tror jag inte på, han kommer ändra åsikt där när han träffat Trú...! xD 
Sedan visade han oss vattenbandet in action med häst på (omg vill ha ett sådant! Saknar stranden vi hade 10 min från stallet innan. Måste hitta nytt ställe att vattenträna!), vi fick alla stå på häst-vibbrationsplatta och i solariet. Skrittband hade han med. 
Sist var det clinic med två elever. Här hade jag tappat lite fokus pga trött, men kom på en våg/spagettiövning(som jag kallar den) som han red som jag glömt att jag brukade göra efter tips från Ingrid, bra att ta bort lateral häst=mot pass=Trú. 
- Jag passade på att rådfråga Magnús om hästar i underhull. Han pratade mkt om att islandshästar inte får bli för tjocka, så separat efteråt frågade jag om hans bästa råd för hästar som behöver gå upp. Hans åsikt var att det är svårare med en häst som behöver öka i hull än minska. Han rekommenderade mig göra en "tarm-undersökning"(typ bakterieprover och vävnadsprover från tjocktarmen) om hon nu länge varit svår i hull(sedan hon kom från Island 2011) och har lätt att pendla i vikt. Han sa det var "klassiskt" att en låg-hullad-häst pendlar snabbt och ofta. Han trodde starkt att det faktum att hon är lägst i rang(trots nästan äldst), vilket ger en lite "stökig" flock vid utfodring kan ha påverkan på hennes hull. Det blir en inre stress som påverkar matsmältningen. 
Blev inte jättenöjd med svaret, då jag redan vet och har funderat över ovanstående komponenter. Hade förväntat mig att han hade något mirakel-foder att dela med sig av...! (Visste ni föresten att Krafft har numera ett islandsfoder i sortimentet?)
 
Fredag: HELVILA! Även "invigning" av vår nya Back on Track-ryggvärmare. Bytte mina snabbandage jag knappt använt och betalat 1000kr för(sååå onödigt) så jag bytte de mot en ny ryggvärmare som gör större nytta för oss nu när Trullan är lite "ofräsch" i rygg, bäcken, länd, kors. Krävs en invänjningsperiod så stod 40 min med den på igår. Hade kvällfodringen och blåste nåstan bort när jag skulle ta in hästarna. Upplevde hon sjunkit in ännu mer, konstigtnog tunnare på vänster sida vid revben...? 
 
Lördag: Spenderat morgonen med att noga läsa på om hästfoder. Kommit fram till att det är fibrer och fett Trú bör få mer av (tror jag, haha så svårt ju mer man läser på xD). Ger hellst grovfoder, så lutar åt Equsana Alfa Omega eller som kraft Granngårdens Original Fiber eller en "Senior"-blandningar(Equsana). Ska se hur hon tar sig på bara hösilage(och nuvarande kraft) ett tag till. 
Red tillsammans med alla tjejer, Louise, Ingrid och Johanna. Trú kändes inte som normalt, och mina tankar var inte fokuserade(blir alltid så när jag rider med andra) Hon kändes stel(men har vilat två dagar nu och det har blåst storm i två dagar så säkert stel/stått och spännt sig) Fick inte alls fram samma känsla och böljande skritt. Jag hade nya Karlslund-jodpuhrs(hittade helt nya för 700 kr på Fb!!), första gången i sådan ridbyxa och inte van att de är så höga i midjan = kände mig lite begränsad i höftrörelserna.Tyckte även hon gick emot bettet lite viljet hon gör när hon blir "uttråkad" på ett bett så får byta tills nästa pass. 
Började trava henne och även där kändes hon instabil. Hade inte samma stabila trav utan blev ibland en blandning av tölt/trav och trav/pass. Hon slog även i skorna oftare än normalt. Skrittade igen och då var vi bara två i ridhuset så kunde fokusera lite bättre då. Fick en något bättre skritt. Tog trav, gick bättre men upplevde ändå att hon började blanda in tölt, så jag bjöd in till trav-tölt-trav övningen. Upptäckte för ca 1 år sedan att hon har ren tölt i travnedtagningar. Så jag började då med övergångar trav-tölt, travar typ 5 steg, töltar tre(eller så länge den är ren) och sedan över till trav igen. Sedan öka antalet töltsteg ju starkare/renare hon blir. Har hört att man inte "ska" ta tölt-trav övergångar men Trú funkar så himla bra på detta. T.o.m Johanna reagerade på att hon faktiskt går i ren tölt i övergångarna!!! Det är få steg men med styrkan blir det längre! För ett årsedan kunde vi tölta rent 1 långsida. Tog oss lång tid, skålade i champagne dagen vi klarade det! Nu har vi tappat igen pga skador. I ridhuset orkar hon bara några få steg. 
Tjejer, jag har en champagne på kylning. Nästa gång hon töltar helt rent en hel långsida ska det firas med bubbel!!! 
Märks att hon tappat styrka då vi gjorde denna övning cirka 1 varv i vart varv och blev för första gången på länge svettig!! Blev ändå ca 50 minuter ridning(!!) Stretchade efteråt. Stod med BoT ca 45 minuter innan ridning. Bajsade asmånga gr(4 gr) under ridningen. Inte normalt. Funderar på om det inte är bra att ge henne så mkt kg hö INNAN ridning, kanske stör matsmältningen? Kanske bara ge 0,5 kr innan och 1 kg efter? Kanske därför hon tappat snabbt i vikt för hon bajjar ut allt? 
Tänker fortsätta med övningen imorgon, och byta till volcano-bettet. 
(Skulle rida ut men som sagt, storm i Skåne) 
 
Söndag: Tjejer, dags att korka upp champagnen!!! Yes det stämmer, Trú och jag har töltat rent längre än en hel långsida idag!! Hade visst liiite för låga förväntningar på oss, hehe. Hon var så fantastiskt duktig idag! 
Hon hade samma skritt som igår, dvs inte så avslappnad rund som förut utan idag mer "trippig".(dock negativt då jag inte vill ha henne trippig med korta steg utan avslappnad och långa kliv) Det kändes som en tölt-takt så det kändes lovande. Jag skrittade fram henne genom ställningar, serpentiner och tempoväxlingar. Kände på mig redan då att det kunde bli en bra tölt-dag och ville inte trötta ut henne, så jag började ganska "snabbt", efter 10 minuter ca att trava henne. Lät henne först hitta balansen och tempot på långa tyglar. Tog travfattningarna jättefint då hon på eget initiativ gjorde en förhållning och sedan "hoppade" in i traven. Kortade tyglarna och påbörjade mina trav-tölt-trav övergångar. Blrjade som igår med några få steg, men efter ett tag kände jag att hon bjöd på ännu mer tölt efter de få stegen, så istöllet för gå över till trav fortsatte jag i tölten. Förvånandsvärt länge innan hon blev trött och då gick över till trav med henne. Gjorde så i vart varv sedan skritt-pausade vi ett tag. Jag kände att hon bjöd så fantastiskt på tölt så ville prova tänja på gränsen lite, och se hur länge vi kunde klara av det. Tog vänster varv först, och vet ni ?!?! VI KLARADE ETT HELT VARV REN TÖLT!!!! Jag ville bara jubla men jag var inte ensam i ridhuset hehe. Trots att jag kände att hon kom ur balans så lyckades JAG rida tillbaka henne i rytmen - HUR STOLT?! Efter ett varv var hon ganska slut, och jag ville avsluta på topp då hon blev lite lat/seg/trött så gjorde tre övergångar på långsidan för att kvicka till henne. Sedan avslutade jag där. Blev ca 40 minuter. 
SÅÅÅÅÅÅÅÅ LYCKLIG! Tänk vad det gör skillnad med kiro och massör och massa skrittarbete i en månads tid!! Eller var det mina nya islandsridbyxor...? ;) 
Trú togs in, stretchade, på med BoT ca 40 minuter, liniment på benen och sedan ut till hagen(där hon tom då töltade iväg istället för grisepassa!!!). 
Nu ska hon vila imorgon men längtar redan till nästa ridpass! 
Sadel, micklem, Volcanobett, inga boots, spö. 
 
(Idag ett år sedan hon hamnade på Helsingborgs sjukhus för spiktramp!) 
 
 
Från juni 2016. Efter detta passet rasade utvecklingen neråt ...min sits är bläääää men tölten är yeaaahhh! ↑
 
 
 

Ihopsläpp.

Idag flyttade Catrin in med sitt sto till oss! Det betydde en ny häst i Trú's stoflock. Denna bilden förklarar helt Trú's position under ihopsläppet. Helt ensam med en tuva gräs. Så långt från de andra som möjligt. Helt ointresserad och omedveten att en ny häst flyttat in. 
 
Är hon blind? Döv? Konflikträdd? Ensamvarg? När de andra kom mot henne var hon mer "Neeeej, kom inte nära. Låt mig vara!!!" och sprang iväg med svansen mellan benen. 
 
Skönt för mig att jag till 99% kan lita på att hon är lugn, snäll och inte gör något. Det dumma är att hon inte riktigt vet hur hon ska försvara sig om någon flyger på henne. Hela förra sommaren hade hon boxvila för ett ihopsläpp då hon blev trängd och bara lät sig vara i underläge och bli sparkad på liggandes på marken. 
 
Men så konstigt. Såhär som på bild ser det ut varje dag i hagen. Trú står för sigsjälv en bit från de andra. Har ingen "hästrelation" med dem vad jag sett, dvs. kliar eller låter bli kliad av annan. Hela tiden då jag ägt henne. 
 
Konstigt men man får acceptera det. Trú är en sådan häst som skulle trivts lika bra av att vara själv(fast jag förespråkar starkt att ingen häst ska vara ensam!!!!) MEN förra sommaren stod hon inne på box nästan själv 24/7 och sov liggandes trots att hon var ensam. Inga problem med att äta och dricka. Är inte ett dugg orolig eller gnäggig av att bli ensam. Så skönt men så konstig. 
 
Miss independent med ett "my space" på 20 meter... Älskar henne ♥
 
 
 
Tankar, Vardag | | Kommentera |
Upp