När något inte står rätt till.

 Det har varit tyst från mig ett tag, och i bloggen har det inte varit lika mycket rid-inlägg på senaste tiden, och anledningen är desvärre att fina älskade Trullan inte är helt bra.
 
Jag har under de senaste två veckorna känt att något inte står rätt till. Jag har inte känt igen henne vid ridningen, hon skjuter mig åt höger och när jag gör en halt står vi snett, jag har trott att det är fel på min sadel eller bettet, att det är jag som är sned. Hon har inte öppnat munnen för bettet när jag tränsat som hon tidigare gjort. Hon har vilat mycket på höger bakben, och känts allmänt hängig och tom i blicken. Dum som jag är så har jag mycket väl känt på mig att något är fel men ändå valt att blunda för det, usch så dålig jag känner mig. </3 Hovslagaren klippte av tårna, då tänkte jag att hon kändes konstig på grund av det. Vid brunst kan hon bli spänd i bäckenet och jag upplever henne då konstig i ridningen, hon brunstade för två veckor sedan, men i två veckor brukar det inte sitta i.
 
Jag hade henne på linan i tisdags. Jag såg normal rörelse i vänster varv, och lät henne arbeta på ett bra tag. När jag vände över henne i andra varvet tog hon direkt trav(ovanligt), och jag såg direkt att rörelsemönstret inte var normalt. Det var en blandning mellan trav och pass, och hon markerade. Jag försöker direkt bryta av till skritt eftersom jag såg att något var fel och ville inte pressa henne, men hon ville inte! Hon valde trav eller galopp men jag såg att något var fel och det gjorde mig så ledsen att se henne haltande på lina men att jag inte fick stopp på henne. Jag fick gå mot henne och håva in linan innan jag fick stopp på henne...
 
Något är fel. Jag känner mig rätt så säker på att felet sitter i höften/bäckene/länd/kors i form av någon låsning, roterat bäckene eller liknande. Åsa som ska komma först i September hoppas jag kan komma ut tidigare, ASAP. Trú kommer bara få vila, gå på promenader och stallas in på natten. Om inte Åsa kan hjälpa mig eller inte kan bota det så får jag ta henne till klinik och låta kolla igenom henne.
 
Blir så sentimental och ledsen när min fina älskade följeslagare inte mår bra, jag tänker alltid på det värsta. Men förhoppningsvis hittar vi felet, kan rätta till det och snart är på benen igen. Detta innebär att dagens träning för Annika och förmodligen tävlingen om två veckor blir inställd. Känns jättetråkigt men det största fokuset nu är att min häst blir bra, eventuell rehab får ta sin tid. Jag vill ha en frisk och hållbar häst! <3
 -
Bilden är från augusti förra året, när solnedgången gav oss det perfekta ögonblicket under en promenad. Har tagit bilden helt själv med iPhonen och ingen redigering, WOW!
 
 
 

Niels Träning 20 juni och dagen efter.

Måndagens träning var inget speciellt att hänga i julgranen. Jag kände en så stor besvikelse efteråt, var inte nöjd med något under träningen. Jag kommer därför inte gå in på så mycket mer i detalj än nämna mer än ovanstående. Ju mer jag tänker på träningen ju mer upprörd blir jag. Det är nu jag verkligen inser vilken svacka vi två är i, jag trodde det bara berodde på negativ miljö på förra stället, men oturen verkar förfölja oss. Det är säkert fåfrestande med nytt stall, rutiner, miljö, hästar, sova ute på nätterna(skett mycket få gånger under min ögo) och att det ibland går nerför. Mes-Anna kände mig så svag och dålig efter träningen att jag bröt ihop i gråt bakom stallet med armarna runt Trús hals ♥
 
Jag ska ge Niels en sista, tredje chans. Då ska jag göra på Mitt sätt och vara ärlig med vad jag tillåter att utöva med Trú och på hennes rygg, samt vilka förväntningar jag har. Jag ska trots att han inte vill, rida fram en stund innan i alla gångarter, jag vill att Trú ska få skrittas fram på långa tyglar minst 10 minuter för att bli varm i musklerna innan jag ställer krav.
 
Efter min otroliga dipp i förrgår bestämde jag mig för att köra mitt race igår. Som väntat fick jag ut ett mycket bättre resultat. Med "mitt" sätt att rida blir hon ändå bärig, söker sig neråt och arbetar i form. Inga konstiga finesser, bara mjuk snäll ridning(Niels tycker jag är fööööör snäll...) Jag red som jag alltid brukar, och det blev helt som jag förväntade mig - fast mycket bättre!
 
Jag hade en lång dag i stallet med pysel, fix och mys. Trú går nu ute dygnet runt, och det märks på henne. Tog in henne i boxen en timma innan jag tänkt rida, istället för att äta hö ställde hon sig och somnade. Ögonlocken var tunga, läppen och huvudet hängde och bakbenet vilande.
 
På slutet av dagen fick Trú släppas ihop med de andra stona, Blastjárna och Drifa. Ska erkänna att jag var lite nervös innan, det finns ju alltid en risk med att släppa ihop nya hästar. Men, lite jagande och vallning från alla håll, lite tjut och sedan var de nöjda. Det var mest Drifa och Blå som skulle visa sig kaxiga mot varandra. Så himla skönt. Peppar peppar ska vi bara se hur natten går... (som gick jättebra!)
 
 
 Igår fick jag äntligen mina drömtyglar i ägo - Top Reiters T2 Competition Reins! Lone hade dessa (såklart) när jag provred Trú och jag blev kär på direkten(i tyglarna). Har dock dröjt innan jag skaffat dem och nu fick jag de i födelsedagspresent! (Fick egentligen ett par Biothane tyglar men bytte) Det är sådan falsk materiell lycka när man äntligen har något i handen som man så länge velat ha. Älskar greppet, tjockleken, känslan och att de är så "sladdriga". Jag körde förbi Hästomera som öppnade butiken för mig så jag snabbt kunde få hem tyglarna, service!!!
 
 
Dagen till ära var vi verkligen matchade, i islands färger (planerat). Så snyggt faktiskt - men måste medge att det kanske var liiiiite to much!
 
(Ser att min sadel är i akut behov av lite puts...)
 
 
 
 
Motgång, Ridning, Träning, Utrustning, Vardag | | Kommentera |

Att acceptera och respektera.

Konsten att stå i ett stall och inte bli accepterad och respekterad för ens val av inriktning och hantering. 
Det har tagit mycket större energi, påfrestning och börda än vad jag kunnat föreställa mig. 
 
Jag är inom ridsporten en accepterande person, jag har aldrig haft fördommar eller saknat respekt för de som håller på med annan inriktning, eller har en "annorlunda" hästras. Tvärt om. Jag tycker det är fantastiskt att det finns så många inriktningar och hästraser, det finns något för alla smaker, och vi alla kan ta lärdom av många inriktningar. Jag har provat på en del, förutom hoppningen har jag ridit en del dressyr(är grunden till all ridning tycker jag) och tävlat, testat voltige, ridit gymkhana nästan ett år, testat körning, är intresserad av "NH/Frihetsdressyr", etc. Det var en av orsakerna till att jag bytte gren hösten 2014. Jag kände mig "mätt" på storhästvärlden, ville testa något nytt men inte sluta med hästarna. Jag tog ett beslut och VET att det oavsett kommer att ha gynnat mig som ryttare, om jag någongång byter tillbaka till hoppningen så ser jag på hästarna med helt nya ögon, och kommer prestera bättre, med hjälp av allt det nya jag tillämpat. 
 
Tillbaka till det där med att acceptera och respektera. 
Jag står i dag i ett "allroundstall", men de flesta är satsande inom hoppning. 
Det är en sak att fråga och vara intresserad, men det är en annan sak att ifrågasätta.
När någon frågar av nyfikenhet om "islandshästvärlden", då svarar jag gärna - för att visa och lära ut hur vi tänker, hanterar och rider.
Men när någon ifrågasätter, det vill säga frågar med en viss underton och efteråt kommer med snäslig kommentar. Då vrider det sig i magen. Jag vet att Jag har god hästhållning, och jag förespråkar mitt nya tänk tack vare att jag gått över till islandshästen. Men när folk frågar så väcker det viss tveksamhet hos mig.
Även om jag inte SKA påverkas, så GÖR jag det. 
 
Jag ska inte hänga ut personer, inte alls, men denna problematik är något som uppenbarat sig och blivit en tveksamhet sedan jag flyttade senast. Jag har aldrig tidigare mått såhär "dåligt" och varit så påfrestande som det är nu. Tankar som gnager och tröttar ut en mentalt.
Det är inte kul att vara i stallet samtidigt som andra, jag försöker pussla in så jag är ensam så jag slipper skämmas över hur jag väljer att hantera min egna häst(hur sjukt låter inte det?!). 
Jag har alltid varit självsäker, och kört mitt race. Nu känns det som att jag tvivlar på min egna magkänsla. 
 
Exempel på kommentarer:
- "Varför har Trú så lång man? Ska du aldrig klippa den? Det ser nästan ovårdat ut."
- "Vad din häst har det bra! Jag menar att hon får stå på box, och komma in om nätterna. Det är inte alla islandshästar som får det..."
- "Hur orkar du med all den tjocka päls? Varför klipper du inte hela henne?" 
- "Varför använder du liniment på din häst och är så "pysslig" med henne? Jag menar, det är ju bara en islandshäst?" 
- "Varför är du så rädd om din häst? Det är en islandshäst som ska klara av att stå ute i alla väder." 
- "Förlåt att jag säger det, men din häst ser ju jättetråkig ut, hon bara står där och sover i stallet. Hur kan hon vara rolig att rida? Vem som helst kan väl rida henne?!" (FEL FEL FEL FEL)
- "Varför har du inget täcke på henne?" (När det är en fin dag) 
- "VA?! Duschar du henne nu(april)?! Ska du bara släppa ut henne i hagen sedan? Ska hon inte stå inne i stallet med fleecetäcke på sig att torka?" 
...och många fler! Kommentarer som kanske inte ser ut att ta hårt, men det gör det!
 
De som tagit hårdast på mig: 
"Jag såg dig rida igår, och det såg inte rent ut. Din häst är halt. Det där var ingen bra trav. Jag skulle inte ridit om jag var du. Hon hade ont. Ställ av henne ett tag." 
Yes, det är en kommentar som jag ofta får höra.
Verkligheten? Jag försöker tölta på min häst som går i grisepass...
Hon är inte ett dugg halt, det är bara rörelsemönstret som Du inte är van vid. Nej, det är inte rent. Men med oss gångartshästar är det skillnad på att gå rent och gå rent. 
Gå rent kan självklart betyda att den är halt. 
Gå rent betyder också att gångarten inte är ren, utan har inslag av tölt, trav, pass, galopp, och kan blanda dessa. Det är svårt att se med ett ovant öga, tro mig - jag är fortfarande inte säker ibland. 
MEN, jag är medveten om våra gångartsproblem. Tränare, domare och veterinärer har inte kommenterat det som hälta, utan gångartsproblem. NEJ hon är inte halt. Självklart är jag tacksam över att någon kan kommentera att det ser halt ut. Men jag kan bäst avgöra om det är att hon är ren eller oren. NEJ jag ska inte sitta av när hon visar orenhet(pga gångarterna), det är något som måste tränas bort och stärkas, genom rörelse. NEJ hon har ingen smärta(vad jag vet).
Vi gjorde en hältundersökning i februari med veterinär för att få bort en reservation i min försäkrning. Longering och böjprov gjordes. Veterinär hade inte en enda anmärkning eller tveksamhet*PUNKT*
 
Det är kommentarer som dessa som tar hårdast, när folk påstår att jag rider/motionerar min häst under smärta. Det är inte kul att höra att man "plågar" sin häst. Trú mår jättebra. Jag känner henne nästintill utifrån och in. Självklart skulle jag ALDRIG få för mig(medvetet) att utsätta henne för smärta. Detta får till följd att jag helst rider utan åskådare. Helst ensam ute i skogen. Det "gör ont" i mig att rida på ridbanan och veta att någonstans tittar någon, någonstans dömer någon. 
 
Jag har även fått höra kommentarer om min ridning och sits, på grund att jag har islandhäst, då en mamma pratade med sin dotter. Hon bokstavligen pratade nedvärderande om min sits, och detta för att jag sitter på islandshäst. Ja, jag är medveten om att min sist inte är den bästa. Men det är inte på grund av att jag har islandshäst. Sitter jag upp på en annan häst är min sits lika svag. 
 
Därför ska det bli SÅ HIMLA SKÖNT att flytta till ett stall med islandshästar. Slippa alla kommentarer och istället kunna bolla tankar med alla likasinnade. Inspireras och influeras. Tror det kommer vara ett enormt lyft och utveckling på alla plan för mig och Trú. Jag tror jag kommer få tillbaka och boosta upp mitt självförtroende.
Tror jag kommer hamna på heaven on earth ♥
 
Jag älskar mitt val av inriktning, jag är stolt över att jag vågade gå utanför min comfort-zone, jag är så glad att bytet fått mig att se på hanteringen med nya ögon. Jag älskar islandhästarna, - så snälla - Acceptera mitt val, Respektera hur jag hanterar min häst, rider, fodrar och väljer för utrustning. 
 
Nu har jag verkligen öppnat upp mig och mitt hjärta. 
Jag älskar hästar, denna ridsporten och Trú. Men för att vi alla ska trivas till 100% MÅSTE ridsporten bli ett bättre och mer respekterande klimat!
 
 
 
 
 ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
 
 
 
Motgång, Tankar | | 4 kommentarer |
Upp