Angående flytten.

Som vissa kanske redan räknat ut så är Trú och jag redan inflyttade på Sularp tillsammans med Johanna & Drifa, Ingrid & Blå samt Louise & Rigel. Det var tänkt att jag skulle flytta in först i början/mitten av augusti eftersom jag har/hade 3 månader uppsägningstid på förra stället. Jag trivdes inte så bra där, som jag tidigare delat med mig av, och började känna att det ger mig mycket mer att stå med folk som utövar samma inriktning, samt stå med mina vänner. Det senaste året har jag umgåtts & haft mycket kontakt med Ingrid - genom henne har jag lärt känna Louise och sedan Johanna. Jag fick erbjudande att flytta in hos dem i februari, men hade då precis skrivit på kontrakt för mitt föregående ställe, så valde att först avböja för att sedan bli mer och mer intresserad på nytt. När jag i slutet av maj kände att jag ville flytta. Jag sa upp min boxplats & skrev på Sularp. Den stora väntan påbörjades...
 
Nya boxen onsdag förmiddag, redo för inflytt! 
 
Så en dag blev väntan plötsligt inte så lång, utan flytt stod redan nästkommande dag. På grund av brister i säkerheten(egen åsikt) & att Trú's välmående(och de andra hästarnas) inte prioriterades(jag hade i kontraktet vissa servicebitar som skulle ingå. Men då hyresvärden och dess medarbetare slarvade och "glömde" Trú kände jag att det var droppen.) Jag som prioriterar Trú's hälsa och välmående över det mesta annat, ska känna mig trygg i att lämna över det ansvaret när jag inte är närvarande - vid fodringar, in-utsläpp & allt som skulle ingå. Trú skulle i sommar tillsammans med några andra ponnys vänjas in på betet, och därför delvis stå i hagarna uppe vid stallet delar av dagen & box i stallet nattetid. Fodringar & insläpp/utsläpp ingick vardagar även på sommaren. 
 
En tisdagkväll(14 juni) åkte jag till stallet en 3:e gång samma dag. Jag hade vägen förbi stallet efter varit på Styrelsemöte med Ingrid. Klockan var ca 21.30, jag skulle se så att hon inte hade grimman på sig i boxen över natten (som hon hade fredagen innan). Ur säkerhetsaspekt samt hennes bekvämlighet tycker inte jag hästen ska ha grimma på sig i boxen över natten. När jag körde på vägen i Värpinge från Lund, så valde jag att följa den väg som går rakt fram till gården, och svängde en snabbis inom stallet. 
När jag kommer fram till stallet, så ser jag siluetten av en häst i skymningen. Jag trodde jag såg i syne, men när jag såg att det var MIN häst, Trú som stog där ute, helt ensam i mörkret, i hörnet av sin hage och skakade som ett asplöv blev jag rent sagt förbannad. Trú hade alltså blivit lämnad själv ute i hagen. Hon skulle blivit intagen som avtalat 19.00 som hon alltid blivit tidigare dagar. Hon hade därför inte fått sitt eftermiddagshö, och eftersom att klockan redan var 21.30 hade hästarna i stallet dessutom fått kvällsmat, men inte Trú ute i hagen. De hade till och med kvällsfodrat henne utan att fundera/tänka/undra varför boxen var tom...?! Trú skulle därför gott miste om en halv dags mat, samt bli helt ensam ute hela natten, om jag inte (av en ren slump) kört förbi. Hästar är flockdjur & ska inte lämnas ensamma. Trú är dessutom mörkrädd, som blir ännu värre när hon inte är trygg i flocken eller blir lämnad ensam i mörker. När jag kom för att ta in henne var hon jättestressad. Hon visar inte stress utåt genom att springa rundor, eller andra typiska stress-symptom, utan står på stället, skakar och är helt "blockerad" i huvudet. Hon kom rusande mot mig, rädd, hungrig & frågande. När jag öppnade grinden till hagen flög hon ut och trippade hela vägen in i stallet. Ett beteende som inte ligger i Trú's vanor - alltså var hon märkbart påverkad.
 
 
Detta var droppen för mig, hur kan man glömma en häst ensam ute?! Hur kan man fodra till en häst utan att fundera vart hästen är?! Varför kan man inte ringa hästägaren om hästen plötsligt är borta?! Jag ska inte behöva köra förbi stallet och kolla om saker blivit gjorda. 
 
Tänk om jag inte kört förbi stallet den kvällen? Då hade hon förmodligen stått hela natten ute själv, hur hade hon mått? Hade hon fått kolik? Sprängt staketet? Stressat sönder sig? Hade jag fått reda på detta i efterhand? Hade jag fått upptäcka det själv eller hade någon varit ärlig och berättat om misstaget? Har hon blivit lämnad ensam fler gånger...? 
 
Första utkiken ur nya boxen, snabbt hemmastadd.
 
Den kvällen bestämde jag mig för att flytta, inte i augusti - utan redan imorgon. Jag hade fullt stöd från familj & vänner. Jag hade flertalet gånger inte fått vad jag betalade för, jag kommer inte gå in i detalj, men det var flertalet andra faktorer som gjorde att detta blev droppen av vad jag klarade av. Som jag nämnt utsattes jag för en hel del andra påfrestningar med fördomar & kommentarer. Träningsmiljön var inget som gagnade oss. Jag upplevde också att Trú inte riktigt trivdes, något jag fick bekräftat i förra veckan vid flytten då hon blommade ut till sitt vanliga jag, på kort tid. Jag har fått tillbaka hästen jag blev kär i, och vi har fått tillbaka träningsmotivationen! Jag tror mycket att det var "för stor" anläggning för oss. Inte så stor i yta, men i antalet hästar och människor. Det var ständig rörelse på gården & i stallet. Trú hade hagen närmst grinden där det passerade bilar, transporter, sopbil, brevbärare, traktorer etc. I stallet var det ständigt personer, och det var många personer på en häst - så det var fler närvarande. Nuvarande gården är det också ganska många(ca 12st) hästar. Men i "vårt" stall är vi bara 4 hästar, och vi är totalt 4 tjejer - alltså är det alltid lugnt i stallet. Hagen ligger "på baksidan" i en träddunge. Jag tror detta är precis så vi ska ha det. ♥
 
Första bilden i nya boxen, nyfiken och lite frågande.
 
I alla fall. Det blev ett snabbt beslut, och jag blev rörd av så många som stod på min sida och ställde frivilligt upp i flytten. Både från gamla stället & nya. Malin hjälpte mig tömma stallet & flytta saker på förmiddagen. Sedan hämtade jag upp Ingrid som hjälpte mig installera allt i Sularp, sedan körde vi till Trú för att hämta henne där även Louise & Johanna kom och mötte upp oss. Klockan 19 hade vi bestämt oss för att lasta Trú, då var allt flyttat - bara hästen kvar. Trú lastades(behöver ett eget inlägg om hur det gick), och cirka 30 minuter senare rullade vi ut från gården en sista gång. Trú i släpet framför min bil, alltså den synen. När min häst rullar iväg mot ett bättre ställe. 
 
Väl på Sularp lastade vi ut och klev in i det nya stallet tillsammans, alltså känslan - OBESKRIVLIG. Seriöst så var det som en sten som lossades från axlarna och en ångest som släpptes från hjärtat & huvudet. Trú fick en stund i boxen, sedan ut till hagen med nyfikna hästar. De blev typ bundis direkt, gnäggade efter varandra när någon lämnar eller kommer tillbaka. 
 
Nya hagen.
 
Sedan skulle Ingrid & Louise rida, jag var så otroligt ridsugen & lyrisk. Jag hoppade upp barbacka och skrittade lite i ridhuset. Alltså vilken dag. Något jag kommer minnas länge, och något av de bästa besluten jag tagit. 
 
Detta var den 15 juni, Trú's födelsedag. Malin sa till mig att "Nu får ni ta igen den förlorade födelsedagen imorgon." Jag kontrade med att "Jag har precis gett henne den bästa tänkbara födelsedagspresenten!" Det kändes verkligen så, Trú's födelsedag kunde inte firas på ett bättre sätt än för henne att komma till en ny bättre plats. 
 
Härligt avslappnad Trú, längesedan hon tillät sigsjälv slappna av såhär ♥
 
Jag måste med detta också tacka för alla vänner & familj som stötte mig i detta beslutet. Även min instagram, Facebook messenger samt sms svämmade över av kommentarer av folk som glädjes med mig & stöttade. Tack till mina Sulisar ♥ som inte tvekade en sekund att ta emot mig & en till häst tidigare än tänkt, när jag dessutom kort inpå skulle resa bort. Jag är så mycket tryggare med att stå hos er, och åka ifrån min häst på semester. Jag tror jag har hittat min nya stallfamilj efter att "förlorat" Wigens. Tack för att ni inte tvekade, utan det var ni själva som erbjöd er att hjälpa till i flyttkaoset. Det betyder så mycket mer än allt annat, visa vänskap & kärlek väger för mig tyngre än materiella ting, och mycket annat. Ibland behöver man någon som leder en, stöttar en, håller en hand på axeln, kramar om en, torkar tårarna, finns där för att ventilera tankar, skrika ut sig eller vad som helst. 
 
Ser fram emot allt jag har att uppleva på Sularp ♥
 
Knytisfika innan Niels-träning med nya, bästa stallgänget. Dreamteam. ♥
 
 
 
 
 

My Star.



Idag ville jag egentligen aldrig sitta av min häst, hon var så extremt lyhörd, duktig & dansade fram. Med en riktig kämparglöd! Tror jag börjar fatta detdär med tölt nu. HON ska få sköta arbetet, Jag ska bara driva & styra - och njuta. Åh älskade häst. Tack för allt du lär mig, att du är så tålmodig & litar på mig. Detta kommer bli det bästa för dig! ❤️ 

...i morse hade Trú tagit sig ut ur boxen & stallet, stod helt lös ute på gårdsplan. Sååå glad att hon inte sprang ut på 70 vägen, som går paraellt med stallet! Tok-bus-Fia! 

Kaos i huvudet.



Va fasen ska det vara så lätt att ångra saker i efterhand. Ångrar så jäkla mycket just nu. Mitt hjärta blöder för dig. ❤️

Mardrömmar, Motgång, Tankar | | Kommentera |
Upp