Tiden går fort.

Jisses, dagarna går. Det händer saker som jag tänker att jag måste skriva ner. Något kommer emellan och vips. Så var det glömt. Dagarna blir till veckor och sedan känns detta inte så superviktigt längre att ha nedtecknat, men en liten sammanfattning av sist i bilder: 
 
(By the way. Jobbet jag blev inkallad på intervju hos, där har jag nu provjobbat 3 tillfällen och i helgen, efter mitt 3:e fredag-kvällspass tackade jag JA! Kom förbi V.E.S.P.A i Bjärred så hittar ni mig! ;) )
 
 
För en, nästan 2 veckor sedan var det den 21 November 2015 - ETT ÅR SEDAN jag körde till Danmark med tom transport och åter hem med en häst där bak och hästägare för första gången. Tänk vad tiden går fort. Men OJ vad jag är glad att jag bestämde mig för denna fröken. Älskade häst, önskar på många fler årsdagar tillsammans. 
 
Vi tog en 1-års selfie. Såhär ser/såg vi ut 21 november 2015. 

 
...på årsdagen kom snön till Skåne. Helt knäppt att översta bilden på min & Trú, där jag står i tunn tröja är samma datum som nedan bilder där vi är täckta av vinterkläder och snö. Det blev värsta snöstormen. Trú stod och tryckte vid grinden redan vid 14.00 och hade bråttom in. 




 
Vi har under två veckor riktigt legat i hårdträning(för att veckan efter ta det lite lugnare) Trú har bjudit på fantastisk galopp från skritt, luftig trav (se bara bilden nedan, vilket steg!) Jag hade för "första" gången med mig min Canon till stallet och Trú verkligen posade snyggt - bildbevis kommer senare! 


Matte blev lite väl överbeskyddande och vårt 200g täcke kom till användning en dag, samma dag frös vattentanken så var jättenoga med vattnet och gav henne ljummet vatten med melass i - kalas för Trú i några dagar! 


 
Vi har julpyntat och gjort julefint på älskade Wigens Stall. Trú var ju julklappen till migsjälv förra året, så varför inte göra ett paket av henne iår igen? ;) 
 

Vi har varit på busuteritter, passa på innan halkan kommer! 
 


Och så har jag skrivot på kontrakt för ny boxplats på nytt ställe. Jag älskar Wigens där jag står nu. Och önskar att jag hade kunnat stå kvar där långt ut. Men ägarna ska göra om stallet till butik, så i Maj måste vi alla flytta. Jag har hittat nytt stall, flyttar i slutet av februari. Mer info om detta senare... Älskade Wigens ♥ 


Vår reservation från försäkringen om hennes vänster fram(gammal skada) omprövades och gick igenom - hon är nu reservationsfri. Detta firade jag(vi) med att inviga nytt regntäcke, kungligt blått! 
 


 
 

Provridningsberättelse.

Idag, den 16 november är det exakt 1 år sedan jag träffade Trú för första gången. En vacker november-eftermiddag åkte jag & Lina till Hillerød, Danmark, för att provrida lite hästar hos Lone på Cavallhorse.dk
En mycket känslosam dag och vecka väntades. Dagen efter hade jag bestämmt mig, två dagar senare skrev jag under kontrakt som skulle bli giltigt först om hon gick igenom besiktningen. Fem dagar senare, den 21 november utförde vi besiktningen och en timma senare rullade vi över Öresundsbron. 
 
Jag älskar att skriva, och är ofta så att jag måste sätta mig ner och skriva när jag har varit med om något speciellt, detta är den största anledningen till att jag har bloggen - för att kunna minnas varje dag i efterhand. Tänke dela med mig av min provridningsberättelse. Tyvärr har denna inte blivit slutförd. Men tänkte dela med mig av den biten det finns lite längre ner...
 
Allra första bilden på Trú tagen med min telefon: 
 
 
Några försök till uppställda bilder: 
 
 (Tidigare har jag tyckt att hon ser och var så musklad ut på dessa bilder. Men när jag tittar på de idag tycker jag hon har dåligt med muskler. Ryggen och bogen ser tanig ut. Dessutom är hela "hållningen slapp". Det har hänt en del.)
 

Ett utkast från den 3 december 2015, min provridningsberättelse. 
"Söndagen den 16/11 2014 körde jag och en vän från Lomma till Danmark med GPSen inställd på Cavallhorse i Hillerød. Jag hade blivit rekommenderad att åka dit och titta på de fina islandshästarna, och att Lone skulle vara bra på att matcha ryttare med häst. Jag åkte dit med blandade känslor av nervositet, glädje, nyfikenhet, lite rädsla och hade egentligen mitt hjärta på en Islandsvalack jag veckan innan provat i Sverige. Det var en vacker höstdag, ljummet väder, ingen sol men ändå starkt ljus. Fuktigt väder. 
 
Efter 1,5 timmes bilfärd kom vi till en liten by omringad av en vacker bokskog. Vi körde in på en rastplats intill landsvägen och fikade. Löven hade fallit från träden och marken var alldelles brand-orange. När vi satt där i pappas Volvo, jag på förarsätet och Lina bredvid kom en islandshäst med ryttare töltandes framför vår bil ute i skogen. Åh vad det kändes härligt i kroppen, så idylliskt! När klockan närmade sig avtalad tid 14.30 körde vi ner vänster på en smal lerig grusväg och fortsatte längst med en allé till ett äldre stall med halmströtak. Vi var framme. Vi hälsade på Lone som driver Cavall Horse, med stort leende, och ett värmande skrattande välkommande. Hon visade oss först en stor, lufsig, svart, hårfager valack som stod inne i stallet, han var bara 4 år och lite för ung för mig, som är ny på islandshästar och önskar mig en stabil, erfaren förstahäst - någon som kan lära mig och inte tvärt om. 
 
Vi gick ut ur det gamla "ruffuga" stallet, längstmed grusstigen bort till den enorma hagen. Vi såg inga hästar men efter ett tag när vi kom upp på en kulle kom ett stort gäng islandshästar gåendes mot oss, som en hägring. I samma stund berättar Lone att hon har hela 36(!!) islänningar på gården. Vi stöter på några hästar på vägen som vi stannar och klappar. Jag minns att jag såg en häst som blicken fastnade för extra mycket, men minnet idag är så vagt att jag inte minns hur denna såg ut, men någon form av musblack. Vi stannar vid ett gäng betande hästar och klappar en. Lone och Lina börjar snacka om hästen och peka, men jag uppfattar inte vilken det är vi är här för att kolla på. Jag har varken sett bild eller fått förklarat hur hon ser ut. Jag hörde att Lina sade något om "en riktig blondie". Jag ser en betande fux framför mig och jag minns att jag tänker "VA?! Är det den där hästen jag är här för att kolla på?!" Jag minns att jag var SÅ besviken, jag tycker om hästar som är sociala, som gärna kommer fram till en i hagen för att hälsa. Denna hästen jag var här för att kolla på bara... betade... 
 
Jag minns hur jag satte på henne grimman jag fick av Lone i hand, med en känsla av besvikelse, tomhet, ledsamhet - det är inte alls en sådanhär häst jag tänkt mig. Detta känns inte alls jag... Men jag försökte le, klappa och verka intresserad. Men jag minns att jag gick tillbaka ut ur hagen, med en känsla av tomhet, hästen gick 2 meter bakom mig, det kändes som där inte var något i andra sidan av grimskaftet. Hur ska detta gå? Har jag åkt hela vägen till Danmark för detta? 
 
Vi tog in henne i stallgången och Lone gav mig och Lina varsen borste medan vi borstade henne. Jag minns att hon var jättelerig, rullat sig i hela ansiktet och hade mascara av grus. Vi skrattade åt det. Lina och Lone fortsatte diskutera hästen och vad jag vill ha av en häst. Lina vet på't ungefär vad jag vill ha och behöver då jag känt henne länge, hon äger halvblodet jag hade på foder i ett år och hon tränade oss. Vi träffades näst intill var dag i ett år och hon är idag som en storasyster åt mig. Hon vet vad jag behöver av en häst. 
 
Jag minns hur deras diskutioner bara mästintill var "blurr", för mina egna tankar var "Vad är detta för dötråkig häst", "hon står ju bara och sover", "mår hon ens bra", "fasen, det är inte alls detta jag vill ha...!". Vi sadlade & tränsade. Minns att Lone sa att hon kan ha fasoner för sig vid sadling då man drar åt sadelgjorden, men detta var ingenting mot vad vi är vana vid våra halvblod skämtade jag och Lina. Denna hästen ryckte till lite i huvudet, fullt normalt och absolut inget "problembeteende". 
 
Samtidigt i denna smala gång, mindre än 1 meter bred, med max 10 boxar på ena sidan. Var hovslagarn på besök och flyttade hästar fram och tillbaka förbi oss. Ryttare skulle ut och in med hästar. Där var full rörelse och folk som sprang fram och tillbaka, och i denna miljö kunde denna häst stå och sova - ändå imponerande!" 
 
/.../ 

Där tar min berättelse slut, måste fortsätta på den innan minnet försvinner helt. Men efter det så gick vi ut i den lilla paddocken. Lone satt upp först och skrittade ett varv(haha.) Sedan satt jag upp. Vi red ut en runda, Lina & Lone på varsin cykel, och jag testade alla gångarter i den vackra skogen. Vi red också bredvid en tung trafikerad väg. Sedan hem igen & Lina satt upp och kände på henne. Hon stack iväg i galopp på grusvägen i full fart och Lina kom tillbaka skrattandes. Sedan red hon lite på ridbanan. Trú togs in i stallet, borstades av & fick komma in i en box där hon fick hösilage och lite kraft(lucern och någon musli). Vi snackade en stund, jag fick se hennes hästpass och sedan åkte vi hem till Sverige i mörkret.
 
Trú's försäljningsannons:  
 
Hästköpet, Minnesvärda stunder, Tankar | | Kommentera |

Favoritbilden.

 
Detta är överlägset favoritbilden på mig och Trú, och kommer nog alltid vara denna som är det.
 
Här är Trú nybesiktigad utanför Hørsholm Hestepraksis, Fredensborg i Danmark. 
Den berättar så mycket för mig och fångar stämningen och känslan. På bilden tittar jag ömt på henne, helt superlycklig, nyförälskad och helnervös. - Det är nu i denna stund mitt livs dröm går igenom. Papprena är påskrivna och jag är nu hästägare. Jag är nu ansvarig för Trú's nya liv i Sverige, hos mig. Det var höst, fina färger och tidig morgon. Trú redo för att starta ett nytt kapitel, och bli en ny tjejs bästa vän. Vår bil till vänster, redo för en tripp över Öresundsbron som flickan klarade galant, men var svettig efter bron där vi stannade för att titta till henne! Älskade lilla häst. Om jag visste vid denna dagen hur mycket du växer i mina ögon och hur mycket du idag betyder för mig.
Ni som känner Trú idag, ser ni var mycket pannluggen vuxit! 
 
 
21 November 2014, dagen då Trú frá Reykjavík blev min <3
 
Hästköpet, Minnesvärda stunder | | Kommentera |
Upp