Återbesök.

Idag var Åsa här igen på första återbesöket. Jag var rädd att det skulle komma med negativa besked. Denna veckan har dippat, fick ingen bra känsla efter vårt sista ridpass. Allt har börjat kännas så mörkt. Som om jag gått i en lång trång tunnel och inte sett något ljus. Tappat glädjen lite i att ha häst, mer krångel än lycka och glädje. Saknar att rida och känna friheten. Har funderat hur jag ska gå vidare, försökt se det positivt men det har bara känts så mörkt och tråkigt. Tagit ett steg i taget och varje dag för som den kommit. Ändrat min försäkring från att betala in årsvis till månadsvis, för att ta varje bit för sig. Man vet aldrig. Har förberett mig så långt man kan förbereda sig... 
 
MEN - hoppet är tillbaka, och nu är det högt upp! Åsa's reaktion var "WOW" när hon steg in i stallet. Under behandlingen var hon lite hemlighetsfull, men hon avslutade med att säga att hon själv var överraskad, chockad och tyckte det var fräckt hur pass bra hon reagerat på förra behandlingen och hur väl hon återhämtat sig. Rörlig i kroppen, varm och mjuk. Inte alls lika stora spänningar som sist. Höjt sig i manken. Fått bättre hållning. Mer positiv, nyfiken, öronen fram och uppmärksam. Vet ni, hon hade inte en enda ny negativ påpekan. Allt var mycket bättre än sist, inga nya åkommor utan allt är på mycket god väg framåt. Vet ni, Trú som varit spänd och låst många år innan jag ägde henne, främst i SI-leden där hon verkligen var fast sist, hade inte en låst SI-led idag!!! Så överraskad jag blev när Åsa sa det på slutet, jag började nästan glädjegråta och kramade om Trú's huvud allt vad jag kunde! Jag började se att Åsa gungade lite på benet och stretchade det, så frågade jag "Men vänta, så högt kunde du ju inte höja benet sist, eller hur? Eller är det bara jag som har önsketänkande?!" Åsa svarade med att jag hade helt rätt, låsningen är borta! Jag blev helt chockad och frågade gång på gång om det var sant det hon sa. Men Åsa sa flera gånger att SI-leden är stabil och bra. Inget ska göras på den idag. Det som orsakat den största "smärtan" för henne, är nu borta! (för nu, allt kan ju hända) 
Åsa avslutade med att lyfta upp bogen på henne på höger sida, detta genom en reflex mellan frambenen. Hon bev överraskad över hur rörlig hon var och hur pass högt hon höjde sig, hon sa att det var ovanligt ens för islandshästar att höja sig så bra pga deras låga korta manke. 
Åsa avslutade med att gratulera mig till en så pass rörlig och fin häst som svarat så bra på behandlingen, "Snart har din häst dubblat i värdet sett till rörelse och motorik!" Hon var själv överraskad då hon idag avslöjade att hon efter senaste behandlingen efteråt tänkte att "den där hästen får pensioneras om 2 år", men idag sa hon att Trú kommer bli yngre och yngre med tiden. Sist var hon 22 år i kroppslig ålder, men är snart tillbaka till sin egentliga ålder(11 år). 
 
Vi behöver dock 6 månader till innan hon är helt bra igen. Jag får nu börja rida lite längre pass och mer intensivt de dagar jag känner att hon klarar av det. Men det får ta sin tid Trú behöver. Jag har inget att skynda för. Återbesök runt jul beroende på hur många gånger massören vill komma! Nu är det lite upp till muskulaturen att bestämma. Nästa gång Åsa kommer är det mer för underhåll och lägesstatus.  
 
Dock kan ju vad som helst hända. Jag har långt från rott i land, men idag känns det positivt igen! ♥
 
 
 

 
Jag väljer (tyvärr) att inte dela med mig av så mycket mer. Det är några där ute som drar förhastade slutsatser och yttrar sig om saker de inte har en aning om hur verkligheten ser ut, och kritiserar hur en människa tar hand om sin häst, att det inte sker på rätt sätt etc. MEN i denna blogg delar jag med mig av max 50 % av vad som egentligen händer, hur jag tar hand om min häst samt typ 10% av vad som egentligen cirkulerar i huvudet av mina tankar. Bara för att jag säger en sak behöver det inte betyda att jag utesluter en annan sak, och bara för att något inte nämns här i bloggen betyder inte det att det inte existerar i vår vardag. Jag lovar er, jag gör verkligen ALLT för Trú, och försöker göra det bästa. Jag har ett bra team runt mig, vänner, hovslagare, kiropraktor, massör, tränare, veterinär etc. Jag väljer att lyssna på Dem, inga andra. Jag väljer mitt team som funkar för oss. Jag vill inte ha någon annan som säger åt mig hur Jag ska sköta Min häst. Alla gör på sitt sätt och inget är bättre än det andra. Det handlar om individanpassning. Detta är bäst för mig och Trú. Detta är min blogg och jag ska inte vara rädd för att yttra mig om vad jag vill. Men nu är jag det, jag vill inte att det ska diskuteras på andra forum hur Jag ska sköta Min häst. PUNKT. 
 
 
 
Behandlingar och skador, Lägesuppdatering | | En kommentar |

Lägesanalys Trú.

Nu har Trú varit igång sedan Åsa var ute och behandlade den 18 augustsi, alltså för 5 veckor sedan.

Det har gått bra, men vi tar det mycket långsamt. Skrittade 20 minuter i två veckor. Sedan lade vi till några mycket korta steg trav. Sedan hade vi ute massör, då skulle hon ta det lugnt med promenader två dagar, sedan opererades jag och då vilade hon helt 6 dagar. Nu har hon varit igång en vecka, vi rider 30 minuter. Skrittar & töltar uppsuttet men travar på linan eftersom jag får ont i min opererade näsa av travrörelsen.
Tanken är att i slutet av veckan introducera galopp, då kommer jag göra det som lösgalopp med eventuellt ett litet kryss som löshopp. Hon har lättare för galopp löst, eller på mycket space som ute i skogen, men dit hinner vi inte inom ramen av 30 minuter(fram och tillbaka). Hon har lättare för galopp löst och vill inte störa henne uppsuttet nu i början. Ett kryss tänker jag att hon faller in i rätt galopp samt hon tycker det är kul.

Hon är väldigt stel på morgonen efter en natt i boxen. Hade en dag morgonfodringen, släppte inte ut henne i hagen utan red vid 8 tiden. Hon upplevdes väldigt stel och tog korta steg till en början, de första 10 minuterna. Sedan var hon "bra" igen. Har därför bestämt mig att hon måste ha gått ute några timmar i hagen innan ridning, för att komma igång i kroppen, rörelseapparaten, blodcirkulation etc. Mornar jag har morgonfodringen får hon antingen vila eller gå på promenad. Vill inte kräva mer av henne.

Rider jag på eftermiddag/kväll så är hon fräsch i kroppen. Mjuk, positiv och glad. Har upplevt en humörförändring då hon alltid är pigg och glad i ögonen, uppmärksam och har en helt annan hållning och utstrålning. Hon kommer fortfarande till mig i hagen. Tack vare att vi börjat om mycket från noll och lagt mycket fokus på skritten har hon blivit väldigt mjuk och "ridbar". Hon har lättare för att arbeta mot en form och blir lösgjord snabbt. Hon har även äntligen börjat förstå hur JAG rider. Jag har väldigt lite i handen, utan drivet kommer ifrån mina skänklar för att aktivera bakbenen. Jag ser det som en cirkel, skänkel-hästbakben-rygg-nacke-hästens mun-tillbaka mot min skänkel. Jag kräver inte en form från minut 1 av ridpasset. Utan det kommer när hästen är redo, dvs tillräckligt lösgjord. Formen kan komma, när jag rider i de sista 10 minuterna av ridpasset, som ett kvitto på att det jag gjort de 20 minuter innan varit rätt. Med tiden som hästen blir starkare och starkare kanske detta går jättesnabbt och hästen är lösgjord efter 10 minuter, och då är det jättebra!
Men det jag vill säga är att jag tvingar inte ner Trú för handen för att hon ska böja på nacken(se ut att gå i form) i de första minuterna av passet. Utan det kommer med tiden, allt eftersom hon blir uppvärmd och lösgjord. En tyngdlyftare går inte på 100kg vikten efter 5 minuter in i träningspasset, en hopphäst lägger man inte upp 1,10 hinder på direkten, utan gör några sista språng i slutet, en marathonperson inleder inte loppet med att spurta.
Trú börjar äntligen förstå att hon inte måste prestera eller ha krav på sig från minut ett(tror det varit ganska mycket krav på henne tidigare...)
Tror även vårt nya bett, Hrimnir Volcano gjort enormt stor förändring och bidragit positivt til ovanstående.
Tänkte när jag har tid dela med mig av bra övningar när jag sätter igång en häst, samtliga rider jag & Trú nu.

Jag har även börjat tillsätta nypon och gurkmeja till Trú´s kost igen. Upplever mig märkt skillnad, men vet inte om det är inbillat eller ej. Men det faktum att Paulina fick nypon rekommenderat av veterinär(!!) till Pinnen så känns det som det ger goda resultat.
Jag ger Trú 1 msk dagligen av nypon och gurkmeja. Dagar hon känns skruttig dubblar jag dosen. Köper gör jag i storpack hos Borgeby Kryddor(ligger nära mig och är lätt bästa kgpriset vad jag hittat).

Jag ska öka bomvidden i sadeln, trodde inte jag hade ett större koppjärn tills jag kom över en gammal bild på Instagram där jag visst hade ett vidare, visste bara inte vart det hamnat. Men man har väl ordning i ordningen, första stället jag letade på fann jag det på! Tur jag inte hunnit köpa ett!

Ja, vet inte så mycket mer jag ska skriva, hehe. Det rullar på, sakta men säkert, men tänker att det får det göra. Vill inte skynda på något och passar mig rätt så bra just nu att ta det lite lugnare. Har ju precis börjat seriöst på Högskolan och dagarna är fyllda till max.
Åsa kommer förhoppningvis på återbesök i veckan och sedan masserar Sarah igen två veckor efter.

 
Behandlingar och skador, Lägesuppdatering, Ridning, Vardag | | Kommentera |

Nyopererad.

Nu har det gått två dygn sedan min operation. I torsdags, den 8 september var jag inne på lasarettet i Trellerborg. Jag är född med sned nässkiljevägg så jag har i stort sätt inte kunnat andas genom höger näsborre hela mitt liv. Inget har kunnat göras innan 20 års ålder, näsan växer fram tills dess & sedan ville jag inte göra det. Men detta senaste året har min andning hindrat mitt liv. När jag gjort något fysiskt har jag varit tvungen att andas genom munnen, bara jag gick 5 minuter från bussen, samt pratade i telefon hade jag omöjligt att andas, Jag fick avbryta för att ta djupa andetag. Vissa nätter har jag knappt fått luft, jag kan gå från nästäppa till "normal" flera gånger på en dag. Detta har hindrat mig i ridningen samt även gymnastiken i skolan. Jag har alltid trott och fått höra från lärare & familj att jag har dålig kondition. MEN jag har haft ca 50% andningsmöjlighet. Idrott är egentligen en idiotsport att bedömas med i betyg. Jag har som max fårr VG för jag har "dålig kondition" nör jag nu blivit vuxen och inser att jag inte kunnat andas ordentligt. Nu hoppas jag kunna ut och springa lite, vilket jag aldrig orkat.
 
Okej, nu tillbaka till operationen och ni känsliga kan sluta läsa...
Näsan har stört mig i livet på många olika sätt, och då får man göra en operation, en septumplastik. Jag skulle vara inne 9 men det blev lång väntetid på 2 timmar i väntrummet. Jag fick sjukhuskläder på mig(som jag tydligen satt bak och fram) och en mössa, haha. Jag var inte så nervös, utan hungrig, otålig och spexade lite för mamma när jag fått på de roliga kläderna. Vi fick se på TV, och vi skrattade åt barnkanalen. Jag fick träffa läkaren och sedan var det dags för mamma och jag att separera, klockan 11.30. DÅ började jag känna mig nervös. Vi skulle gå igenom väntrummet i mina operationskläder, verkligen Walk of Shame. Då kom jag in i ett rum innan operationssalen, lades på en brits med värmetäcke. Tester gjordes, de frågade gång på gång efter mitt namn(fick beröm för alla mina fina namn, glad över att höra) och varför jag skulle opereras, fick kanyl, morfin och illamåendetablett, dropp samt panodil i droppet. Fick EKG-plattor, klämma för fingret(syresättningen som låg på 100%!). Jag kände mig inte nervös men min puls avslöjade att jag nog var det. Det var lite stökig stämning då de sprang in och ut ur operationssalen förbi mig. En sköterska stormade in under patienten innans operation och frågade "Har ni en blodtrycksmätare?! Något oplanerat hände!!" när hon såg mig var hon snabb med att säga "Hehe, ja alltså inget allvarligt...!" Känns ju lagom bra att höra det när man är näst på tur...!
Jag har aldrig tidigare sövts så var lite vervös, sköterskona pratade lugnt med mig och jag vill gärna veta det mesta, vad som hänger över mig, vad de olika sladdarna till mig är, vad nästa steg är etc etc. Jag fick en spray i näsan som lokalbedövning, den rann ner i halsen och det var det värsta jag smakat. Då blev jag stressad. De rullade in mig i operationssalen, syster frågade hur länge jag haft problem. När jag sa hela livet så "awe:ade" samtliga och sa att då gör detta gått för dig, vad du ska må bra senare! De spände fast mig, böev lite åksjuk, konstaterade att en operationssal inte alls var som i Grey's Anatomy(hehe...) Jag fick först en lokalbedövning i armen eftersom att narkosmedlet är nervirriterande, sedan fick jag en syrgasmask för munnen, narkosläkaren bad mig ta djupa andetag, inget hände efter många antetag, jag hörde narkosläkaren säga "höj till 5..."(förmodligen att jag skulle få större dos narkos) tog två andetag sedan blev det svart. Plötsligt låg jag på uppvaket 2 timmar senare! Jag piggna till ganska snabbt, fick syrgas genom en tratt, var inte alls illamående men i jättebehov av toalett då jag fick 1-2 L dropp. Min näsa blödde ganska mycket, MEN jag kunde för första gången i mitt liv andas som en normal människa, det var fantastiskt.. Så glad var jag!
 
Eftersom näsan blödde fick jag en glass för att blodkärlen skulle krympa och stoppa blödningen. Sedan fick jag yoghurt och saft. Jag hade fastat sedan 24.00 dagen innan. På morgonen var jag superhungrig och när jag vaknade från narkosen var jag inte alls hungrig. Jag fick ligga för observation i 3-4 timmar, men det var jättetråkig tid. Var ensam, pigg, vaken, uttråkad och så ville de jag skulle sova. Mamma fick inte vara med på uppvak eftersom jag är myndig. Sköterskor frågade igen om jag varit i boxningsmatch eller hur jag fått sned näsa. Jag fick prata med läkaren ännu en gång, allt hade gått enligt planerna. Patienten efter mig rullades in på uppvaket och han var onykter och hödljudd. Efter ett tag fick jag själv ringa mamma och säga att jag snart skulle få åka. Fick byta om från hemska sjukhuskläder och granny-trosor till mina egna kläder och mamma mötte mig. 
 
Hela kvällen var jag däckad. Nu känns det som en kraftig förkylning, lite svullen och näsan rinner. Äter glass, popcorn och dricker kallt. Är bra för att dämpa svullnaden. Jag har lite ont i framtänderna men det var efter jag fick gasmasken på under operation. Jag ska spola näsan 3 gr dagligen i 14 dagar med saltlösning och det är det värsta jag varit med om!! Håller sjukstuga här hemma och hundarna är klistrade vid mig <3 Jag sover 2 timmar och är vaken 2 timmar. Känner mig seg, kraftlös och blek. Vill kunna andas genom näsan(kan jag inte pga svullnad och snor) Jag sover dåligt och med en näsduk i handen. Är faktiskt inte alls sugen på stallet just nu. Främst nog för jag snyter mig stup i ett och är trött. Men ikväll ska jag ut och fodra. 
 
Jag har stygn i näsan som försvinner om några veckor. De har rätat upp min näsvägg och bränt min ena näsmussla. Jag hoppas detta blir bra. Längar tills jag kan andas som en normal människa! Jag fick inget bandage eller några "skydd" i näsan vilket är skönt. Ser ut som jag inte är opererad, men det känns!
 
 
Behandlingar och skador, Vardag | | Kommentera |
Upp