Nyopererad.

Nu har det gått två dygn sedan min operation. I torsdags, den 8 september var jag inne på lasarettet i Trellerborg. Jag är född med sned nässkiljevägg så jag har i stort sätt inte kunnat andas genom höger näsborre hela mitt liv. Inget har kunnat göras innan 20 års ålder, näsan växer fram tills dess & sedan ville jag inte göra det. Men detta senaste året har min andning hindrat mitt liv. När jag gjort något fysiskt har jag varit tvungen att andas genom munnen, bara jag gick 5 minuter från bussen, samt pratade i telefon hade jag omöjligt att andas, Jag fick avbryta för att ta djupa andetag. Vissa nätter har jag knappt fått luft, jag kan gå från nästäppa till "normal" flera gånger på en dag. Detta har hindrat mig i ridningen samt även gymnastiken i skolan. Jag har alltid trott och fått höra från lärare & familj att jag har dålig kondition. MEN jag har haft ca 50% andningsmöjlighet. Idrott är egentligen en idiotsport att bedömas med i betyg. Jag har som max fårr VG för jag har "dålig kondition" nör jag nu blivit vuxen och inser att jag inte kunnat andas ordentligt. Nu hoppas jag kunna ut och springa lite, vilket jag aldrig orkat.
 
Okej, nu tillbaka till operationen och ni känsliga kan sluta läsa...
Näsan har stört mig i livet på många olika sätt, och då får man göra en operation, en septumplastik. Jag skulle vara inne 9 men det blev lång väntetid på 2 timmar i väntrummet. Jag fick sjukhuskläder på mig(som jag tydligen satt bak och fram) och en mössa, haha. Jag var inte så nervös, utan hungrig, otålig och spexade lite för mamma när jag fått på de roliga kläderna. Vi fick se på TV, och vi skrattade åt barnkanalen. Jag fick träffa läkaren och sedan var det dags för mamma och jag att separera, klockan 11.30. DÅ började jag känna mig nervös. Vi skulle gå igenom väntrummet i mina operationskläder, verkligen Walk of Shame. Då kom jag in i ett rum innan operationssalen, lades på en brits med värmetäcke. Tester gjordes, de frågade gång på gång efter mitt namn(fick beröm för alla mina fina namn, glad över att höra) och varför jag skulle opereras, fick kanyl, morfin och illamåendetablett, dropp samt panodil i droppet. Fick EKG-plattor, klämma för fingret(syresättningen som låg på 100%!). Jag kände mig inte nervös men min puls avslöjade att jag nog var det. Det var lite stökig stämning då de sprang in och ut ur operationssalen förbi mig. En sköterska stormade in under patienten innans operation och frågade "Har ni en blodtrycksmätare?! Något oplanerat hände!!" när hon såg mig var hon snabb med att säga "Hehe, ja alltså inget allvarligt...!" Känns ju lagom bra att höra det när man är näst på tur...!
Jag har aldrig tidigare sövts så var lite vervös, sköterskona pratade lugnt med mig och jag vill gärna veta det mesta, vad som hänger över mig, vad de olika sladdarna till mig är, vad nästa steg är etc etc. Jag fick en spray i näsan som lokalbedövning, den rann ner i halsen och det var det värsta jag smakat. Då blev jag stressad. De rullade in mig i operationssalen, syster frågade hur länge jag haft problem. När jag sa hela livet så "awe:ade" samtliga och sa att då gör detta gått för dig, vad du ska må bra senare! De spände fast mig, böev lite åksjuk, konstaterade att en operationssal inte alls var som i Grey's Anatomy(hehe...) Jag fick först en lokalbedövning i armen eftersom att narkosmedlet är nervirriterande, sedan fick jag en syrgasmask för munnen, narkosläkaren bad mig ta djupa andetag, inget hände efter många antetag, jag hörde narkosläkaren säga "höj till 5..."(förmodligen att jag skulle få större dos narkos) tog två andetag sedan blev det svart. Plötsligt låg jag på uppvaket 2 timmar senare! Jag piggna till ganska snabbt, fick syrgas genom en tratt, var inte alls illamående men i jättebehov av toalett då jag fick 1-2 L dropp. Min näsa blödde ganska mycket, MEN jag kunde för första gången i mitt liv andas som en normal människa, det var fantastiskt.. Så glad var jag!
 
Eftersom näsan blödde fick jag en glass för att blodkärlen skulle krympa och stoppa blödningen. Sedan fick jag yoghurt och saft. Jag hade fastat sedan 24.00 dagen innan. På morgonen var jag superhungrig och när jag vaknade från narkosen var jag inte alls hungrig. Jag fick ligga för observation i 3-4 timmar, men det var jättetråkig tid. Var ensam, pigg, vaken, uttråkad och så ville de jag skulle sova. Mamma fick inte vara med på uppvak eftersom jag är myndig. Sköterskor frågade igen om jag varit i boxningsmatch eller hur jag fått sned näsa. Jag fick prata med läkaren ännu en gång, allt hade gått enligt planerna. Patienten efter mig rullades in på uppvaket och han var onykter och hödljudd. Efter ett tag fick jag själv ringa mamma och säga att jag snart skulle få åka. Fick byta om från hemska sjukhuskläder och granny-trosor till mina egna kläder och mamma mötte mig. 
 
Hela kvällen var jag däckad. Nu känns det som en kraftig förkylning, lite svullen och näsan rinner. Äter glass, popcorn och dricker kallt. Är bra för att dämpa svullnaden. Jag har lite ont i framtänderna men det var efter jag fick gasmasken på under operation. Jag ska spola näsan 3 gr dagligen i 14 dagar med saltlösning och det är det värsta jag varit med om!! Håller sjukstuga här hemma och hundarna är klistrade vid mig <3 Jag sover 2 timmar och är vaken 2 timmar. Känner mig seg, kraftlös och blek. Vill kunna andas genom näsan(kan jag inte pga svullnad och snor) Jag sover dåligt och med en näsduk i handen. Är faktiskt inte alls sugen på stallet just nu. Främst nog för jag snyter mig stup i ett och är trött. Men ikväll ska jag ut och fodra. 
 
Jag har stygn i näsan som försvinner om några veckor. De har rätat upp min näsvägg och bränt min ena näsmussla. Jag hoppas detta blir bra. Längar tills jag kan andas som en normal människa! Jag fick inget bandage eller några "skydd" i näsan vilket är skönt. Ser ut som jag inte är opererad, men det känns!
 
 
Behandlingar och skador, Vardag | |
Upp