Återbesök.

Idag var Åsa här igen på första återbesöket. Jag var rädd att det skulle komma med negativa besked. Denna veckan har dippat, fick ingen bra känsla efter vårt sista ridpass. Allt har börjat kännas så mörkt. Som om jag gått i en lång trång tunnel och inte sett något ljus. Tappat glädjen lite i att ha häst, mer krångel än lycka och glädje. Saknar att rida och känna friheten. Har funderat hur jag ska gå vidare, försökt se det positivt men det har bara känts så mörkt och tråkigt. Tagit ett steg i taget och varje dag för som den kommit. Ändrat min försäkring från att betala in årsvis till månadsvis, för att ta varje bit för sig. Man vet aldrig. Har förberett mig så långt man kan förbereda sig... 
 
MEN - hoppet är tillbaka, och nu är det högt upp! Åsa's reaktion var "WOW" när hon steg in i stallet. Under behandlingen var hon lite hemlighetsfull, men hon avslutade med att säga att hon själv var överraskad, chockad och tyckte det var fräckt hur pass bra hon reagerat på förra behandlingen och hur väl hon återhämtat sig. Rörlig i kroppen, varm och mjuk. Inte alls lika stora spänningar som sist. Höjt sig i manken. Fått bättre hållning. Mer positiv, nyfiken, öronen fram och uppmärksam. Vet ni, hon hade inte en enda ny negativ påpekan. Allt var mycket bättre än sist, inga nya åkommor utan allt är på mycket god väg framåt. Vet ni, Trú som varit spänd och låst många år innan jag ägde henne, främst i SI-leden där hon verkligen var fast sist, hade inte en låst SI-led idag!!! Så överraskad jag blev när Åsa sa det på slutet, jag började nästan glädjegråta och kramade om Trú's huvud allt vad jag kunde! Jag började se att Åsa gungade lite på benet och stretchade det, så frågade jag "Men vänta, så högt kunde du ju inte höja benet sist, eller hur? Eller är det bara jag som har önsketänkande?!" Åsa svarade med att jag hade helt rätt, låsningen är borta! Jag blev helt chockad och frågade gång på gång om det var sant det hon sa. Men Åsa sa flera gånger att SI-leden är stabil och bra. Inget ska göras på den idag. Det som orsakat den största "smärtan" för henne, är nu borta! (för nu, allt kan ju hända) 
Åsa avslutade med att lyfta upp bogen på henne på höger sida, detta genom en reflex mellan frambenen. Hon bev överraskad över hur rörlig hon var och hur pass högt hon höjde sig, hon sa att det var ovanligt ens för islandshästar att höja sig så bra pga deras låga korta manke. 
Åsa avslutade med att gratulera mig till en så pass rörlig och fin häst som svarat så bra på behandlingen, "Snart har din häst dubblat i värdet sett till rörelse och motorik!" Hon var själv överraskad då hon idag avslöjade att hon efter senaste behandlingen efteråt tänkte att "den där hästen får pensioneras om 2 år", men idag sa hon att Trú kommer bli yngre och yngre med tiden. Sist var hon 22 år i kroppslig ålder, men är snart tillbaka till sin egentliga ålder(11 år). 
 
Vi behöver dock 6 månader till innan hon är helt bra igen. Jag får nu börja rida lite längre pass och mer intensivt de dagar jag känner att hon klarar av det. Men det får ta sin tid Trú behöver. Jag har inget att skynda för. Återbesök runt jul beroende på hur många gånger massören vill komma! Nu är det lite upp till muskulaturen att bestämma. Nästa gång Åsa kommer är det mer för underhåll och lägesstatus.  
 
Dock kan ju vad som helst hända. Jag har långt från rott i land, men idag känns det positivt igen! ♥
 
 
 

 
Jag väljer (tyvärr) att inte dela med mig av så mycket mer. Det är några där ute som drar förhastade slutsatser och yttrar sig om saker de inte har en aning om hur verkligheten ser ut, och kritiserar hur en människa tar hand om sin häst, att det inte sker på rätt sätt etc. MEN i denna blogg delar jag med mig av max 50 % av vad som egentligen händer, hur jag tar hand om min häst samt typ 10% av vad som egentligen cirkulerar i huvudet av mina tankar. Bara för att jag säger en sak behöver det inte betyda att jag utesluter en annan sak, och bara för att något inte nämns här i bloggen betyder inte det att det inte existerar i vår vardag. Jag lovar er, jag gör verkligen ALLT för Trú, och försöker göra det bästa. Jag har ett bra team runt mig, vänner, hovslagare, kiropraktor, massör, tränare, veterinär etc. Jag väljer att lyssna på Dem, inga andra. Jag väljer mitt team som funkar för oss. Jag vill inte ha någon annan som säger åt mig hur Jag ska sköta Min häst. Alla gör på sitt sätt och inget är bättre än det andra. Det handlar om individanpassning. Detta är bäst för mig och Trú. Detta är min blogg och jag ska inte vara rädd för att yttra mig om vad jag vill. Men nu är jag det, jag vill inte att det ska diskuteras på andra forum hur Jag ska sköta Min häst. PUNKT. 
 
 
 
Behandlingar och skador, Lägesuppdatering | |
#1 - - mikaela:

Härligt att hon är bättre! :D

Svar: Ja så glad! :D
Anna & Trú frá Reykjavik

Upp