Ovalen & lastning.

Dagen har varit både upp och ner på hästfronten. Jag & Louise red till ovalen, och det var på tok för varmt egentligen. Båda upplevde sina hästar superpigga men samtidigt slöa. De var irriterade på flugor, Trú brunstade(vilket påverkade henne & Rigel) och Trú svettades som en gris. Schabraket var blött helt igenom, hovarna var helt blöta av svett som runnit, skummade på halsen och mellan benen. Hon var tokig och ville bara springa. Fick ingen bra trav på henne(när hon är för pigg får jag inte ihop henne för att få henne till traven, hon blir för rak.) Fick till en bra galopp som sedan övergick till pass, och eftersom den var ren lät jag henne passa på. Helt sjuk rörelse egentligen, man bara sitter där och glider fram, Trú älskar det. Inte lönt att kämpa emot henne när hon är på det humöret, då hon blir otroligt stark. Det blev en runda på ca 40 minuer, mer orkade inte hästarna(och vi). Bra tölt fick jag till också, och sadeln ligger bra uppbyggd med padd. Trú hade allmänt bråttom och skrittade hem som en räser-banan. Hon hade lyckats vända till en sko lite konstiskt så ska försöka se om hovslagaren kan komma ut och fixa. 
 
Dagens stora överraskning var lastträningen! Vi har inte lastat sedan hon flyttade 15 juni. Jag hade inga större förväntningar eftersom vi haft våra problem. Tanken var att Louise skulle prova henne först. Jag tror att hästar ibland "lär sig" vilka de kan utnyttja. Trú vet mina svaga punkter, hehe. Av egen erfarenhet vågar jag vara mer hård mot andras hästar(förmodligen för att det inte är lika mycket känslor inblandade) med Trú har jag lite svårare att vara stäng mot då jag är rädd för att hon ska bli sårad och minnas, hehe. Men när jag kom där från hagen och ändå gick förbi släpet kände jag för att prova. Louise's släp har frontlastning, Trú kan gå rätt igenom utan att det blir en mental blockad för henne att hon måste stanna. Hon tvekade lite först med frambenen på framrampen, men sedan knatade hon på in. Louise kom från stallet och bara "Vad hände precis?!?!". Vi provade igen och lika bra då. Vi satte in all inredning vi tagit ut, och gick fortfarande lika bra. Provade från båda hållen samt stanna i. Eftersom det gick så bra, valde vi att avsluta och göra det till en positiv upplevelse, inte för stora krav. Det gick på max 10 minuter, jag hade räknat med en timma. Och ja, hon var ju faktiskt inne på en minut! 
 
Nu blir nästa mål att ta oss till skogen, vi har nära så vill hon inte gå på släpet hem är ju inte saken värre än att vi får rida hem! 
 
Alltså, Trú fick förmodligen en så bra upplevelse från sist hon åkte, bak och fram! Jag har verkligen provat det mesta, varit tuffare etc men så är det kanske bara så att hon vill åka på ett annat sätt? Tänk så underbart om det är så! Tänk, bara efter denna gången hade jag och Louise massa planer för framtiden som vi ska iväg på, haha! 
 
Trú fick komma ut i hagen igen, och en tredje gång när hon skulle in för natten(sover inne inatt) så kom hon faktiskt mot mig! Alltså är inte det kärlek?! 
 
Dagen var lite depp efter ritten men blev sedan helt fantastisk, en milstolpe avklarad! 
 
 
BILDBEVIS!!! 
 
 Foto: Louise
 
 
 
Upp