Med släp och två hästar till skogen.

Ett mål är passerat! Jag har så mycket känslor av glädje just nu så jag vet inte hur jag ska uttrycka mig, men, Trú och jag kämpar vidare med vår lastning. I fredags hade vi det lite öppet Louise och jag att eventuellt åka iväg till skogen med båda våra hästar. Hennes Rigel är också bak och fram åkare så de står bra i släpet tillsammans. Det är alltid lite nervöst när man ska trycka in två hästar tillsammans i släpet för första gången, men det gick jättebra! 
 
Vi har ridavstånd till skogen, alltså en perfekt kort sträcka att köra till, för OM vi inte lyckas få på någon häst påväg hem är det inte värre än att man får rida hem. 
 
Vi kopplade på släpet och trots lite nervösa båda två så lyckades vi lasta båda hästarna!!!!! På första försöket!! Alltså glädjen som gick igenom våra munnar och huvuden när vi var framme och hade lastat av våra hästar, alltså bästa fredagskvällen! Vi sadlade på och red iväg, Billebjer rundan baklänges. Helt perfekt runda med skog, vattendrag, grusväg, skogsstig, längstmed åker och fält, alltså en blandning av alla landskap och jag älskar det. Båda hästarna visade sig på sitt bästa humör. Trú var överlycklig och glad, spetsade öron och helt hyper. Skrittade i 190. Där var raka sträckor att länga ut i trav(utomhus är Trú så framåt att vi helst ska ha bra med plats och raka sträckor så hon ska få till en bra trav.) Tölten, omg vart ska jag börja. Tror det bästa som hänt oss just nu var att klippa av baktårna. Annars så passtaktiga Trú har fått en mycket mer stabilare tölt. Den går fortfarande mot passtakt, men efter en liten stund när hon blivit varm i kläderna så tickade hon på som aldrig förr. Jag kunde till och med sitta och "leka" lite med de olika tempona, korta henne lite, länga, och försöka hitta ett arbets/normaltempo tölt. Trú behöver ridas till en början i ett ganska så högt tempo för att få till tölten, något som Niels bara för några månader sedan introducerade oss för. Tyvärr så red jag ifrån Rigel & Louise några gånger. Men bra träning för oss att då tvinga korta henne lite för att vänta ikapp. Jag vet ännu inte vilket tempo som jag visar hennes tölt bäst i, jag har en månad fram till tävlingen att hitta det på! 
 
Jag kände inte för någon galopp idag, hon var alldeles för stark och framåt(risken är då att hon sticker ifrån mig tyvärr och sedan efteråt håller hon ett högt stressande tempo, vi får träna lydnad en dag då hon inte är överlycklig, hehe). 
 
Trú var så himla lycklig, och det märktes verkligen utåt. Hennes känslor var lite all-over-the-place, till och med Louise märkte det. Alltså jag älskar att min häst är dö lugn i stallet och hagen, jag kan ställa henne någonstans och så står hon kvar där, men när man sitter upp blir hon en helt annan häst, ett energiknippe som det sprudlar om. Inte ens ord kan beskriva vad jag känner för henne ♥
 
Rundan var max en timma, sedan red vi fram till transporten igen och då var det upp till bevis igen. Trú var först, hon tvekade 2 gånger, sedan sa super-Louise att jag skulle ta det en gång från andra hållet, då gick hon på, och vi gick ut för att sedan kunna gå på i fronten igen. Och då gick båda hästar på. Vi kom hem! Vi hade kört tur och retur till skogen, med hästen i släpet!!! Alltså jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera min lycka. Tänk att det kanske bara är så att Trú är en bak-och-fram-åkare, allt jag provat och så är det bara så "enkelt"?! 
Så, har ni en svårlastad häst och har provat det mesta? Prova köra det bak och fram. Hästen tar då bromskraften med rumpan istället för framdelen. Hästens största muskelområde, rumpan har mycket lättare att ta emot stora krafter(ok att köra hästarna så!)! 
 
Här kommer en bildbomb från vår fantastiska kväll, alltså fredagskvällar spenderas bäst i stallet!!! 
 
 
Hur fin är inte denna bild på Louise & hennes Rigel?!
 
Viktigt att återställa saltbalansen, hehe...
 
  När båda säger "Åh titta himelen!" Då är det en fin himmel! Tyvärr blev det inte samma sak på bild...
 
 
 
Bilder, Minnesvärda stunder, Mål, Ridning, Utveckling, Vardag | |
Upp