Lucka 2.

 
Hur blev det islandshäst? 
Jag har varit ganska neutral i mitt tidigare tycke om islandshästen, jag brukar inte uttala mig om något jag inte har så stor erfarenhet om, så islandshäst var varken Bu eller Bä för mig. Jag har ridit på "traditionell" ridskola med "vanliga" ponnys och storhästar. Jag började där som 7åring(men hade tjatat på pappa i minst två år om att få börja rida), och red där fram tills 2013 då Polett kom in i mitt liv. Sommaren 2014 upphörde min fodertid på henne, och jag blev plötsligt helt hästlös. Det var det värsta och jobbigaste som lämnade mig, jag var rädd att min häst-tid var slut och det var många tårar den sommaren, jag som alltid haft 100% häst och varit i stallet varje dag även på ridskolan var helt utan häst. Sommaren gick och när hösten kom blev jag kontaktad av en tidigare ridskoleinstruktör, tillika Ingelas vän vars mamma hade ett antal hästar, varav ett halvblodssto Sizzla, efter min dåvarande favorithingst Briar, som skulle behövas sättas igång efter fölning. Jag gick 100% in för det, Sizzla var ingen lätt häst - missförstådd i tidigare liv, stor häst, stark och kunde ibland bli farlig att hantera. Det var läskigt men samtidigt var det något som lockade mig. Vi gjorde enorma framsteg, hon växte och jag vågade mer och mer lita på henne. Lång historia som jag få ta en annan gång... 
 
Efter ett tag blev Sizzla halt. Jag fick frågan om att istället rida islandsvalacken Ragnar, under tiden som Sizzla var konvalcent. Min första tanke var verkligen att "gå ner sig" i häst. Från ett avelssto med helt fantastiska gångarter efter Briar, till en liten mörkbrun ponny(?!). De hade också en 3 årig isis-valack som snart skulle ridas in. Fick frågan om att göra det med men vi hann aldrig så långt... Jag började rida denna Ragnar, det tog emot lite. Han var inte alls min typ av häst. Jag ville ju ha fart, hoppa, och att sitta på en "typ" av häst jag aldrig haft större erfarenhet av(mer än två turridningar) var skrämmande. Vad lite jag visste... 
De första ridpassen var bara på ridbanan, så att vi skulle lära känna varandra innan jag bar mig ut. En dag fick vi sällskap på uteritt av Emelie på Sizzla som började bli bättre i benet. Jag skulle testa rida Ragnar ute. Jag hade aldrig gjort ett tölt-kommando, på turridning följer hästarna bara strömmen. Emelie red bredvid i trav och hon instruerade mig hur jag skulle be om tölt. Behöver jag säga så mycket mer än att jag blev helt förälskad i rasen just där och då?!?!? Det var helt fantastiskt, sådan energi, kraft, känsla. 
 
Sizzla blev bättre, men jag kunde inte släppa Ragnar. Det slutade med att jag red båda hästarna dagarna jag var ute. Det blev mer och mer så att Ragnar fick mesta tiden och uppmärksamheten. Sizzla tog jag först och effektivt för jag såg så mycket fram emot att få rida Ragnar. Han var precis en sådan häst jag behövde, självsäker i sig själv. Inte ett dugg rädd för något, okomplicerad och världens bästa läromästare. Vi red i ösregn, beckmörker, sämsta väderförhållandena - men han var lika pepp på allt! En riktig arbetsmyra. Väl i paddocken förstod jag tjusningen av att rida och verkligen arbeta en islandshäst, det var så många spakar, tempon och gångarter att "leka" med. Jag var trygg på honom, jag satt säkert. Red barbacka, vågade mig på att öka tempot, ta en galopp och släppa allt. Jag galopperade barbacka på en häst jag ridit 1 månad och släppte händerna rakt ut. FRIHET. 
Jag hoppade också honom, inga problem. Han kunde hoppa och tyckte det var kul. Jag höjde hindret och ingen tvekan från honom. 
 
Han gjorde verkligen allt jag bad honom om, jag kände mig trygg och vi hade roligt. Han var också en riktigt tölt-säker häst som tog traven först efter mycket lösgjordhet - men det var perfekt för mig som var helt nyförälskad i tölten. 
 
Det är tack vare Ragnar, som jag bestämde mig för att köpa islandhäst, letade i en månad(förväntade mig att det skulle ta ett år) sedan fann jag Trú. Jag hade gärna ägt Ragnar. Men just då ville ägaren inte sälja och jag ville verkligen ha häst varje dag och inte tre gr i veckan. Så det är tack vare att Sizzla blev halt som jag fann charmen med islandshäst ♥
 
 
 
De tre sista bilderna är från sista dagen jag såg honom. Dagen efter skulle jag hämta Trú. Jag var spänd och förväntansfull. Men det kändes som jag svikit Ragnar, den stora, snälla nattebjörnen ♥
Saknar honom ännu mer när jag nu hittar massor av bilder och minnen med honom! :( 
 
 
Julkalender, Minnen | |
Upp