När något inte står rätt till.

 Det har varit tyst från mig ett tag, och i bloggen har det inte varit lika mycket rid-inlägg på senaste tiden, och anledningen är desvärre att fina älskade Trullan inte är helt bra.
 
Jag har under de senaste två veckorna känt att något inte står rätt till. Jag har inte känt igen henne vid ridningen, hon skjuter mig åt höger och när jag gör en halt står vi snett, jag har trott att det är fel på min sadel eller bettet, att det är jag som är sned. Hon har inte öppnat munnen för bettet när jag tränsat som hon tidigare gjort. Hon har vilat mycket på höger bakben, och känts allmänt hängig och tom i blicken. Dum som jag är så har jag mycket väl känt på mig att något är fel men ändå valt att blunda för det, usch så dålig jag känner mig. </3 Hovslagaren klippte av tårna, då tänkte jag att hon kändes konstig på grund av det. Vid brunst kan hon bli spänd i bäckenet och jag upplever henne då konstig i ridningen, hon brunstade för två veckor sedan, men i två veckor brukar det inte sitta i.
 
Jag hade henne på linan i tisdags. Jag såg normal rörelse i vänster varv, och lät henne arbeta på ett bra tag. När jag vände över henne i andra varvet tog hon direkt trav(ovanligt), och jag såg direkt att rörelsemönstret inte var normalt. Det var en blandning mellan trav och pass, och hon markerade. Jag försöker direkt bryta av till skritt eftersom jag såg att något var fel och ville inte pressa henne, men hon ville inte! Hon valde trav eller galopp men jag såg att något var fel och det gjorde mig så ledsen att se henne haltande på lina men att jag inte fick stopp på henne. Jag fick gå mot henne och håva in linan innan jag fick stopp på henne...
 
Något är fel. Jag känner mig rätt så säker på att felet sitter i höften/bäckene/länd/kors i form av någon låsning, roterat bäckene eller liknande. Åsa som ska komma först i September hoppas jag kan komma ut tidigare, ASAP. Trú kommer bara få vila, gå på promenader och stallas in på natten. Om inte Åsa kan hjälpa mig eller inte kan bota det så får jag ta henne till klinik och låta kolla igenom henne.
 
Blir så sentimental och ledsen när min fina älskade följeslagare inte mår bra, jag tänker alltid på det värsta. Men förhoppningsvis hittar vi felet, kan rätta till det och snart är på benen igen. Detta innebär att dagens träning för Annika och förmodligen tävlingen om två veckor blir inställd. Känns jättetråkigt men det största fokuset nu är att min häst blir bra, eventuell rehab får ta sin tid. Jag vill ha en frisk och hållbar häst! <3
 -
Bilden är från augusti förra året, när solnedgången gav oss det perfekta ögonblicket under en promenad. Har tagit bilden helt själv med iPhonen och ingen redigering, WOW!
 
 
 
Behandlingar och skador, Lägesuppdatering, Motgång, Vardag | |
Upp