Behandling av Åsa.

I morse var jag så himla nervös. Jag gick upp tidigt för att hinna med annat, men jag var så orolig och nervös inför Åsa's besök att jag gick hemma och vandrade utan att kunna fokusera på något annat än vad som skulle hända och hur det skulle gå. Jag åkte dit tidigare än planerat, lugna mina nerver. 
 
När det äntligen var min tur var jag minst sagt supernervös, inte bara för VAD Åsa skulle hitta, utan också för HUR Trú skulle reagera och hantera situationen, och såg framför mig hur hon skulle knäcka hästen med brutala medel, men det var inte riktigt så farligt, hehe. 
 
Redan när jag tog fram Trú så sade Åsa "Oj här ser jag att vi har en del att göra, kan detta bli min nya projekthäst?!". Jag blev lite ledsen och chockad, så sned, knögglig och konstig ser hon väl inte ut...?! Men sedan när Åsa började förklara varför så var jag med på noterna, hon ser ju även minimala förändringar, det är hennes yrke, hon ska hitta fel. Hon gör det ju med ett gott syfte, att hon ska göra hästen bra. 
 
 Hon såg direkt att: 
 
→ Halsen är ihopsjunken, hon får ingen hållning med högt buren hals/nacke. Har en liten "grop" mellan manke och hals. Blir då för tung på bogarna. Måste lyfta upp sig bättre och runda till sig. Lite rådjurshals. 
 
→ Ihoptrycken manke(detta kan vara pga exteriören, att hon ska vara så. Åsa är tveksam på om detta ska behandlas) Men till viss del spänd. 
 
→ Ihoptryckt ryggrad så att kotorna har klämts ihop och tryckas upåt. Detta kan man känna på ryggraden med att hon är "bubblig". Det är kotorna man känner. Förmodligen har detta hänt för lääänge sedan, förmodligen vid föl-tiden tex med yttre våld/trauma. Musklerna runt om har anpassat sig till detta och då har det blivit naturligt, alltså inget som är farligt eftersom de vuxit ikapp med henne. Åsa kan knäcka till kotorna rätt, då ändrar muskulaturen om sig och blir en "korrekt" rygg igen. Detta gjorde vi idag. 
 
→ Låsning i höges SI-led. Det är detta jag känt av de senaste två veckorna. Under hela behandlingen trodde Åsa att denna låsning var ny, efter vad jag berättat. I början med en låst SI-led skjuter hästen över ryttaren på den dåliga sidan, för att efter några veckor skjuta över ryttaren på andra friska sidan. Detta stämde alltså inte med vad Trú gjort.., När vi skulle knäcka rätt leden, satt den så djup att den med all sannolikhet är gammal. Äldre än innan jag köpte henne, alltså äldre än 2 år gammal! Så hjärtskärande det var för mig att höra det! Så hon har presterat och burit runt på mig i två år, och inte varit helt ok... Förmodligen är det något de senaste veckorna, tex gått omkull eller överpresterat som gjort att det gjort extra ont, och därför hon nu sagt till. Hästar med låst SI-led kan ofta ha svårare med kyla, väta och nederbörd. Stämmer så in på Trú som är lite frusen av sig, hon har gått med regntäcke den senaste veckan, så skönt att jag haft det på henne och kommer fortsätta med det. 
 
→ Åsa knäckte till båda framknäna. Oj vad det knakade. Ingrid och jag utbytte blickar som talade "OJ VAR DET TRÚ?!". Hon tryckte och hamrade till vartenda kota med sin träspik och hammare. Sedan knäckte vi till SI-leden, det läskigaste av allt. Jag skulle gå in i boxen med Trú, Åsa kom med och lyfte upp den dåliga sidan(höger bakben) superhögt och vinklade bäckenet. Så Trú stod på tre ben och sedan skulle vi ta några steg för det att knäckas rätt. Trú hoppade på 3 ben och efter en del steg sa det knak och leden var knäckt. Trú blev så himla nöjd, tittade på Åsa precis som att "Tack". Åsa sa att många hästar gör så, när någon smärta släppt. Trú började gosa med mig och lade sitt huvud i min famn. Hon har inte gjort det på ett tag, så det värmde mig så att se! 
 
Åsa bekräftade den informationen jag hittat i veckan, att för tunna skor fram kan göra att bak överbelastar och blir dåligt. Aldrig mer tunna skor efter detta. Nästa sommar får Hovis komma vart 6/7:de vecka! 
 
Hon sa även att jag har en mycket smättålig häst, eller hon visar inte utåt att hon har ont. Trots många låsningar, visade hon det inte utåt. Hon markerade kraftigt en gång, gång nummer två och tre ville hon inte visa sin smärta när hon var beredd på den. Inne i boxen när vi skulle knäcka glämde hon bort sig, och markerade kraftigt igen. Hon har ju gått med ett gaffelband av och spik i hoven utan att markera, så jag är inte förvånad. Tyvärr... 
 
 Det var så lärorikt att se Åsa behandla, och hon höll en bra dialog under tiden.
 
Nu ska Trú promeneras i 4 dagar, sedan får jag sitta på henne igen. Då ska hon ridas lätt under 4 veckor korta 20-30 minuters pass. Om 4 veckor kommer Åsa igen. De kotor som flyttat sig rätt kan hon fortsätta behandla, där det inte hänt något(eventuellt manke) är hennes exteriör och där kan inget korrigeras. Förmodlingen går större delen av hösten åt att bygga upp henne och korrigera om.  
 
 Så spännande det var! Och jag tycker så mycket om min häst sedan innan, men känns som jag tycker ännu mer om henne efter idag när jag hjälper henne bli bra och lyssnar på henne! 
 
Tävlingen om en vecka går fett bort, jättesynd och grämer mig lite.  Men hästen i första hand. <3 
 
Såhär mysigt har vi det! Ser ni i bakgrunden? Spik och hammare lixom... Jag vågar inte gå till kiropraktor men jag skickar min häst dit...
 
Behandlingen gick nacke till rumpa och tog 1,5h cirka! 
 
 
 
Behandlingar och skador, Lägesuppdatering | |
#1 - - Rebecka:

Oj vilken tur att hon fick sig en koll! Hoppas hon blir bättre nu. :)

Är rädd att min kille behöver samma hjälp... Hur får man tag i denna duktiga Åsa? Hon verkar ju super!

Svar: Jätteskönt att fått henne kollat, borde gjort det tidigare! Tack!
Åsa är jätteduktig, verksam i Skåne. Har tyvärr väldigt svårt för nya kunder, populär med tajt schema. Men man kan alltid prova kontakta henne :) Håkan på Löberöds ska också vara bra :)
Anna & Trú frá Reykjavik

Upp