Delmål 2 av 6 - check!


Idag har jag besegrat del 2 av 6. Det känns faktiskt inte sådär jättespeciellt... För jag var rätt så "rädd" hela rundan. Jag red hela den planerade rundan - så jag borde känna mig glad. Men eftersom jag inte slappnade av och njöt, och istället spände mig känner jag fortfarande av spänningarna. Jag borde vara glad för jag red henne på det snällaste bettet Nova - utomhus. Jag hade helt långa tyglar första fjärdedelen av rundan, sedan lite kortare och halva vägen tillbaka så "arbetade" jag henne. Allt gick bra vägen bort, jag kände mig avslappnad och kände "WOW". Men så fort vi vände för att skritta samma väg tillbaka knde jag hur hon byggde upp energi och förhoppningar. Där gäller det för mig att inte har för mycket i handen, utan mest i benen. För har jag för mycket i hand, så laddar hon upp och sticker eller vill resa sig/vända. Men samtidigt (tyvärr) känns det som min enda säkerhet är handen, för där sitter bromsen. Lätt att använda benen när de är som spagetti? 

Jag klarade idag ett delmål, jag skrittade uppsuttet hela grusvägen. Men, jag är inte nöjd. Kanske går jag för snabb fram för att nå målet? Jag kanske måste stanna upp och låta allt bearbetas? Imorgon och på tisdag avvaktar jag för att utsätta mig, för att vara taggad för att ta samma runda igen på onsdag - inte lägga till något utan göra samma sak igen. Det tror jag blir bra. 

Vi avslutade med några varv på ridbanan ute. Töltfattningar, tölta långsidorna och skritta kortsidorna och sedan bara rulla på i tölt på längre tyglar. Oj vad hon frustade. Men nu är det uppbyggnad av tölten som gäller igen då hon tappat den de två veckor hon vilat. 

Har idag också gett mig på att byta koppjärn i sadeln då jag äntligen fått hem dessa från Åsa. Blev en storlek mindre, det orangea. Det var inte så svårt, men tog tid och var en hel del småpill. 


Träning, Vardag | | En kommentar |

Veckans bästa frukost.


Jag älskar stallmornar då jag har "all tid i världen" och inte måste jäkta iväg till jobbet. Frukost i det tysta med fågelkvitter, i min ensamhet, med hästar som vy - sinnesro! 

Vardag | | En kommentar |

Bye bye sjukhagen.

 

Så har vi tagit ytterliggare ett steg framåt i läkningsprocessen, - Trú har idag lämnat sin lilla sjukhage av sand på 5x7 meter och går nu i sin normala hage igen. Gissa om hon blev lycklig?! Hon var sååå glad över allt gräs att hon bara såg den lillalilla grästuvan i kullen och skulle stå där snett, hade ju varit lättare att springa ner till gräsplätten - men varför göra det så lätt? ;-) Nu hoppas jag hon njuter där och känner sig trygg så hon så småningom börjar ligga ner och vila i hagen som hon brukar! 
 
Dagens ridpass kändes stelt. Hon har ju stått två veckor i box och bara rört på sig senaste veckan - så inte så konstigt att hon känns stel. Hoppas bytet av hagen gör en del i att hon mjuknar upp sig, det blir ju mer naturlg rörelse där. Funderar också på att ta ut en massör till henne, någon som vet någon bra i västra skåne?
Jag har idag ridit på Nova bettet. Sist gick det KATASTROF, men efter att Paulinas börjat använda ett på hennes Pinnen kände jag att jag måste ge det en andra chans. Hon beskriver Pinnen ganska så likt som Trú, bara att min nog är snäppet vassare, Pinnen verkar vara lite med "down to earth" - men så är det ju ett sto jag har...! Så jag har denna vecka stegvist betslat ner vart tredje dag för att förbereda, först tredelat, sedan rakt i metall och idag nova - och det gick faktiskt förvånandsvärt bra! Ska rida med detta under tre dagar för att se vad jag får för resultat(Trú fungerar bäst när man byter bett vart tredje dag, omväxling men hon hinner samtidigt vänja sig en stund!) Trú kändes till en början oren bak med lindorna jag hade på, hon kändes tung och "ryckig", jag hoppade av och tog av lindorna - och sedan kändes hon normal igen - Jätteskönt! Blev orolig där ett tag. Appropå uppsittning, den har blivit bättre nu. Tidigare rusade hon iväg med mig redan innan jag suttit upp. Nu står hon inte stilla men samtidigt rusar hon inte iväg. 
 
Vi avslutade med besegra ett del-delmål idag. Vi skrittade av ute på grusvägen, tanken var att skritta hela grusvägen - det som vi prommenerade igår. Men jag kände att Trú var trött efter ridpasset och började snubbla - konditiionen måste ju stärkas igen. Så idag skrittade vi ner till grannhuset och tillbaka i sommarregn - åh vad det var härligt, dels över att komma en bit på vägen mot att besegra en rädsla, samt att det är så uppfriskande med frisk luft. Vad jag tycker om dessa fyrbenta djur <3 
 
Imorgon är tanken att jag skrittar fram HELA grusvägen, sedan ett lättare pass på ridbanan, skritt, lättare trav och tölt. Inte hålla på så länge då det underlaget är ganska "tungt". Sedan ska jag smörja ALL utrustning, städa i båda skåpen och rensa ut saker jag ska kasta/sälja. 
 
Träning, Vardag | | En kommentar |
Upp